Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kajsa Dovstad

Klart det blir vårdkaos om man dumsnålar på personal

Akademiska sjukhuset saknar erfaren personal.
Foto: Niclas Hammarström / Expressen / Niclas Hammarström

Det behöver inte vara sommarkaos i vården. Men så blir det när sjukhusen satsar på oerfarna underläkare och sköterskor. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Just nu råder en perfekt storm på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Patienterna är fler och personalen fåtaligare än vanligt. 

Folk ligger som packade sillar på akuten, vissa upp till ett dygn. Jag vet hur det kan vara. För två år sedan jobbade jag själv där, som alldeles färsk underläkare. Nu är situationen tydligen mycket värre.

Inte undra på. Från att runt 130 personer uppsöker akuten en vanlig dag har man i sommar tagit emot upp mot 190. Kanske börjar nu vårdskulden efter pandemin visa sig.

Samtidigt har sjukhuset en semesterskuld gentemot personalen och har i år garanterat minst fyra veckors välbehövlig ledighet. Priset är att runt en av fyra vårdplatser stängts ner. 

Läget är liknande på flera håll i landet. Behoven är stora, resurserna uttömda. Visst är det svårt –  kanske rent av omöjligt –  för politiker och tjänstemän att navigera rätt i eftersvallet av en pandemi. Men med bra förberedelser hade man åtminstone haft en chans att undvika de värsta grundstötningarna.

Personalpolitiken i sjukvården är ett skolboksexempel på hur man inte bör göra.

Från att jag mottog examenspappret i aulan till att jag fick en sökare i handen gick det bara några veckor. Många av mina nya kolleger på Akademiska hade varit mina kursare. 

Vi fick endast ett par dagars utbildning framför datorn, inkluderandes en i sopsortering med efterföljande prov där man skulle dra olika typer av skräp till rätt tunna. 

Sedan var det ut och ansvara för patienterna. Vi var gröna, och tvungna att fråga överläkare om nästan allt. Så måste det få vara. Problemet var att sjukhuset kryllade av läkare som jag. 

Klockan tickade när jag stod i telefonkö till min bakjour. Ofta var jag även tvungen att ringa andra. Vad säger kardiologen? Vad säger infektion? För patienterna på akuten blev minuterna till timmar. Kontrasten var stor mot mindre sjukhus, där man kontaktar andra än bakjouren bara när det verkligen behövs. 

Efter examen är det tänkt att läkare ska göra AT, allmäntjänstgöring, där jobb varvas med utbildning under 1,5-2 år. Först därefter får man legitimation och ska kunna vara någorlunda självständig. 

Från att jag mottog examenspappret i aulan till att jag fick en sökare i handen gick det bara några veckor.

Större sjukhus som Akademiska och Karolinska har dock av ren dumsnålhet hållit nere AT-platserna. Underläkare staplar, i väntan på en plats, vikariat på vikariat, blir aldrig varma i kläderna och därmed aldrig särskilt effektiva. Samma platsbrist finns till specialisttjänstgöring, ST.

Sjuksköterskor stöter på liknande problem. Det är lätt att få jobb som ny sjuksköterska, och numera till en helt okej lön. Men den som vill stanna på en avdelning, och utvecklas i yrket, kan räkna med hinder. 

Jag vet om trista fall där duktiga och erfarna sjuksköterskor bett om ett par ynka tusenlappar mer i lön än sina nyanställda kolleger, men nekats. I stället har de, fullt förståeligt, tagit knäck som ”hyris”.

Och just ännu mer hyrpersonal är tänkt att lösa sommarens kris-på-kris på Akademiska. Det är nödvändigt i dagens läge. 

Vems fel är felet? Politikerna har naturligtvis det yttersta ansvaret. Men politiska ledningar av olika färg har åtminstone i Uppsala försökt få till stånd både fler AT-platser och bättre löneutveckling för sjuksköterskor, vilket åtminstone i fallet med AT-platser går framåt, men långsamt. Det största motståndet finns allt som oftast hos tjänstemännen. Alternativt går de inte att genomföra på grund av kortsiktigheter som anställningsstopp eller lönestopp.

Visst finns många förklaringar på vårdkrisen, den väldiga administrationen till exempel. Få läkare på äldreboenden och vårdcentraler gör att fler än nödvändigt hamnar på sjukhus. Men när de väl är där borde de inte bara möta nya läkare och sjuksköterskor som har telefonen som främsta arbetsredskap. 

Det är inte konstigt att skeppet tar in vatten när det blåser upp.