Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Kajsa Dovstad

I dag går jag alltid med försvarsspray i Uppsala

Foto: MELI PETERSSON ELLAFI

Det Uppsala jag lämnar är inte det Uppsala jag flyttade till. I dag är risken att bli utsatt för sexualbrott ständigt närvarande.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag går från tågstationen till lägenheten där jag bott nästan hela mitt vuxenliv. Som alltid när jag vandrar ensam på kvällen undviker jag ögonkontakt med främmande. 

Jag har händerna i jackfickorna. Den ena handen kramar mitt överfallslarm. Den andra håller hårt om min försvarsspray.

Det är augustikväll, strax innan löven börjar gulna och de nya studenterna intar staden. Precis som jag gjorde en sensommardag för nio år sedan. På den tiden var jag aldrig rädd. Åtminstone inte här, i Uppsala kände jag mig trygg. 

Jag dansade på nation till stängningsdags, tog kvällspromenader och var med på nattliga operationer under praktiken på sjukhuset. Alltid var jag säker på att komma hem helskinnad.

Våldtäkter i Uppsala

Veckan då jag börjar flyttpacka sker fyra överfall på fyra dagar. Två kvinnor blir våldtagna och två utsatta för våldtäktsförsök, enligt Upsala Nya Tidning. Liknande rubriker har duggat tätt de senaste åren: angrepp i stadsparken, vid stationen, i tunneln där jag cyklat dagligen.

Är det bara jag som blivit äldre? Försiktigare? Mer uppmärksam?

Kanske. Men inte enbart, om man ska tro statistiken över antalet anmälda brott. Förra året anmäldes 44 procent fler sexualbrott än 2010 då jag flyttade till Uppsala, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå). 

Det gäller främst sexuella ofredanden, men också det grövsta brottet våldtäkt rapporteras oftare. I fjol anmäldes 25 procent fler våldtäkter i Uppsala jämfört med 2010. 

Tittar man längre tillbaka blir utvecklingen ännu tydligare. Från millennieskiftet har antalet anmälda sexualbrott ökat med 140 procent och de anmälda våldtäkterna med hela 230 procent. 

Siffrorna varierar visserligen lite år från till år. 

Men över tid finns en klar trend: både de anmälda sexualbrotten och våldtäkterna ökar, i Uppsala såväl som på riksnivå. När folk själva rapporterar vilka brott de blivit utsatta för blir resultaten likartade. 

Anställ ordningsvakter

Kriminalstatistik kan vara lurigt. Sexuella ofredanden och våldtäkt är brott som av naturen är svåra att bevisa. Samhällets acceptans för oinbjudna sexuella inviter har minskat och lagstiftningen har skärpts - vilket kan förklara en del av den nedslående statistiken. 

Att det bakom alla stigande grafer inte också skulle finnas en faktisk ökning av sexualbrotten verkar dock rätt osannolikt. 

Vad vet vi om våldtäktsmän? I högre utsträckning än befolkningen i övrigt är de just män; och unga; och utlandsfödda. Det sista har varit en omdebatterad fråga de senaste åren. Brå har konstaterat att invandringen rekordåret 2015 inte kan förklara att sexbrotten ökat. 

Slutsatsen har dock fått mycket kritik, inte minst eftersom en ordentlig analys av hur brottsstatistiken ändras med demografin på längre sikt inte är gjord. 

I Uppsala patrullerar nu tjejer på stan. Det är bra, men säkerhet ska inte vara beroende av frivilliga initiativ. Kommunen borde i stället anställa fler ordningsvakter, såsom man gjort på stationen. 

När jag för kanske sista gången väntar på tåget som ska ta mig därifrån känner jag mig därför ändå lite hoppfull. 

Det finns konkreta åtgärder som kan minska sexuella ofredanden - oavsett vem gärningsmannen är.