Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Judehatet kommer som ett brev på posten

Antisemitismen flammar alltid upp när den israelisk-palestinska konflikten intensifieras.
Foto: THOMAS HAENTZSCHEL / AP
Det finns inga som helst ursäkter för att låta engagemanget för palestiniernas sak övergå i ett hat mot judar i Sverige.
Foto: ABED AL HASHLAMOUN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Återigen visar judehatet sitt fula tryne i spåren av den israelisk-palestinska konflikten. Det måste råda nolltolerans mot dessa vidrigheter.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är scener som nog många aldrig trodde att man skulle behöva se i Tyskland igen med tanke på landets historia. I städer som Bonn, Düsseldorf, Münster och Gelsenkirchen samlades i förra veckan uppretade mobbar av unga män utanför synagogor och brände israeliska flaggor, kastade sten och skanderade ”skitjudar”. 

I Düsseldorf tändes en eld ovanpå ett monument över en synagoga som brändes ner under Kristallnatten 1938. Liknande händelser har ägt rum på andra håll i vårt närområde. I Essex i Storbritannien misshandlades nyligen en rabbin utanför sin synagoga. 

Även i Sverige har antisemitismen kommit upp till ytan i spåren av stridigheterna mellan Israel och Hamas. Judiska församlingar i Stockholm och Göteborg vittnar om ett växande hat mot deras medlemmar. Barn och unga blir verbalt angripna i skolorna. I sociala medier möts de av hatiska kommentarer som att ”dina föräldrar skulle ha gasats”.

Journalisten Negar Josephi har de senaste dagarna rapporterat om hur judehatet flödar fritt i det hajpade ljudchattrummet Clubhouse. Det slutade med att hon själv blev dödshotad.

Det är chockerande vittnesmål, men tyvärr inte överraskande. Vågen av judehat kommer som ett brev på posten varje gång den israelisk-palestinska konflikten blossar upp på nytt. Beroende på vad som händer i Mellanöstern måste judar i Sverige fundera kring sådant som om de ska våga bära Davidsstjärnan eller inte, om de ska våga gå till synagogan eller inte och så vidare.

Det är mer än oacceptabelt. Det är vedervärdigt. 

Det står var och en fritt att solidarisera sig med palestiniernas svåra lidande – och gärna skänka en tanke också till det elände som drabbar många i vardagen under Hamas och Fatahs styren. Men det finns inga som helst ursäkter för att låta detta engagemang övergå i ett hat mot judar i Sverige.

Det är uppenbart att Sverige har misslyckats på den punkten, även om vi är långt ifrån ensamma om det. En ny rapport från Malmö visar hur konflikten ständigt spiller över i skolvardagen. Skolorna upplevs som otrygga och präglas av en antisemitisk jargong, ofta normaliserad som ett utslag av skämt.

Stockholm har precis beslutat att göra en liknande kartläggning av antisemitismen i huvudstadens skolor. Det är ett utmärkt initiativ. 

Skolan måste vara en plats som präglas av nolltolerans mot antisemitism. För att lyckas med det måste lärare och skolledare ges de verktyg som de behöver i form av kunskaper och tydliga rutiner när de möter judehat kopplat till Mellanösternkonflikten.

Inte heller kan Sverige kompromissa med säkerheten kring judiska institutioner. Med åren har den frågan tagits på betydligt större allvar i storstäderna, men utsattheten är fortfarande stor i mindre städer som Umeå, Lund och Norrköping. 

Att judar ska behöva känna oro och rädsla i dagens Sverige är inget annat än ett stort misslyckande.