Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jökens pris – Löfven såg smått gråtfärdig ut i Agenda

Statsministern efter debatten om Ulf Kristerssons anklagelser.
Ett resonemangsäktenskap som tär på krafterna för S. Per Bolund och Annie Lööf var dock på gott humör.Foto: ALEX LJUNGDAHL
M, KD och SD visade upp en enad front i många frågor - det är lättare att verka överens när man är i opposition och attackerar, än annars.Foto: ALEX LJUNGDAHL
Foto: ALEX LJUNGDAHL

I Agendadebatten fick Stefan Löfven betala för att S har sålt sin politik för att vinna makten. Dyrt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna - ”Jöken” - har nu nio månader på nacken. Kommer den att hålla mandatperioden ut, frågar sig många,

Men under söndagens partiledardebatt i Agenda formade sig en annan akut fråga: Kommer Stefan Löfven ens att hålla debattiden ut?

Denna debatt var en plåga utan ände för Sveriges statsminister. Han såg oändligt olycklig ut, oavsett vilket politikområde som avhandlades. I klimatdebatten tvingades han tiga när motståndarna - M, KD och SD - sjöng kärnkraftens lov och kritiserade beslutet att lägga ner Ringhals 2 och 1. Han kunde inte sjunga med i en enda vers, fastän han så gärna ville.

Under migrationsdebatten blev det förstås än mer plågsamt. Efter debaclet i tisdags, när Löfven talade om en mer stram migrationspolitik, och blev uppläxad av språkrören, försökte han nu räta in sig i Januariledet. För tusende gången började han tala om hur vi måste vänta på EU, som snart kommer att lösa alla knutar. 

Löfven bakbunden i duell med Åkesson

När han hamnade i ett replikskifte med Jimmie Åkesson tycktes paniken glittra i hans blick. Sverigedemokraterna glufsar i sig bit för bit av Socialdemokraternas väljarbas - i Demoskops oktoberbarometer var de båda partierna i princip jämnstora. Förtroendet för Jimmie Åkesson bland väljarna har stigit och även i den grenen är han Socialdemokraterna i hasorna.

Och Stefan Löfven bara stod där, bakbunden av Jöken, när Åkesson hamrade på. 

Kunde det bli värre för statsministern än så? Ja, det kunde det. För sedan var det dags att diskutera välfärd och kommunkris. Stefan Löfven öppnade för attacker genom att direkt slå fast att ”välfärden kommer först” - trots att höstbudgeten talar ett annat språk. Förvånansvärt nog blev det ju ingen höjning av de generella statsbidragen till kommun och landsting vid sidan av de redan aviserade 5 miljarderna (om ens det). 

S-ledaren blev sålunda hårt och skickligt attackerad av Jonas Sjöstedt från vänster, och av M, KD och SD - också från vänster. De lägger nämligen, precis som Vänsterpartiet, mer pengar på generella statsbidrag än vad Januaripartierna gör i sin höstbudget.  

Ytterligare vänsterkritik kom från Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson apropå borttagandet av värnskatten.  

Per Bolund var bra, Nyamko Sabuni inte

Inte heller i krimdebatten bottnade Stefan Löfven. Mest animerad bland Januariföreträdarna var faktiskt Per Bolund (MP), som gjorde bra ifrån sig i sin första Agendadebatt. 

Nyamko Sabuni var också en ny bricka i spelet, men hur Liberalernas partiledarbyte kommer att påverka det politiska läget är högst oklart. Hon var otydlig i mycket och sökte inte ordet, som en nyvald partiledare borde göra om hon har ett ärende.

Men den stora frågan är och förblir hur Socialdemokraterna ska överleva tre år till med Jöken. Det bästa för landet vore att de gör slut med Miljöpartiet och söker någon form av samarbete med Moderaterna. Då skulle S också bottna bättre i sin politik.