Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
John Hassler

Svälj inte okritiskt vad varje forskare säger

Forskningsprocessen leder till att kunskapen ökar, oftast i små steg men ibland omvälvande som tack vare Einstein.
Foto: AP TT NYHETSBYRÅN

I den politiska debatten används ofta argumentet ”forskningen visar”. Men kan man verkligen lita på forskarna?


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Som forskare är ryggmärgsreaktionen på den frågan ett klart ”ja”. Med eftertanke svarar jag ”ja, men”. 

Ja, eftersom medvetet forskningsfusk och lögn är extremt ovanligt. Under mina trettio år som forskare har jag bara stött på det några enstaka gånger och det leder till att karriären förstörs för fuskaren. För att förstå varför jag lägger till ett ”men” måste man förstå hur forskning fungerar. 

I forskarsamhället sker en sorts tävlan mellan olika idéer. Enskilda forskare för fram hypoteser och konfronterar dem med data från verkligheten och andra forskares kritiska granskning.  Den forskare som lyckas övertyga andra får uppmärksamhet och belöning. Allra mest får den som dessutom lyckas visa att gamla etablerade sanningar måste kastas överbord. 

Denna tävlan leder till en stor kreativitet i idéskapandet, men också att många mer eller mindre knäppa idéer förs fram. Den enskilde forskaren kör dem ”ända in i kaklet”. Eftersom andra forskare har ett incitament att hitta luckor i argumenten leder processen till att vår kunskap ökar, oftast i små steg men ibland omvälvande – som tack vare Einstein och Keynes. 

Vad betyder detta för hur forskningen ska användas i samhällsdebatten? För det första: Enskilda forskningsrapporter representerar sällan det samlade kunskapsläget. Normalt är de marginella tillskott till vår kunskap eller, oftast misslyckade, försök att kullkasta det man tidigare trodde var rätt. 

Min mentor Assar Lindbeck brukade säga: ”Slutsatser om vad som är bra politik ska dras utifrån stocken av forskningsresultat, inte flödet.” 

Diskussionen mellan forskare kan sortera galna men felaktiga idéer från galna och geniala.

Men i samhällsdebatten dominerar flödet. Rubriken ”Ny forskningsrapport visar” är betydligt vanligare än ”Sedan länge etablerad forskning visar”. Forskare bör alltid få frågan om de lyckats övertyga forskarsamhället om sina påståenden. Säkrast är ofta att be forskare redovisa det allmänna forskningsläget i stället för sina egna forskningsresultat.  Man kanske missar en ny relativitetsteori, men det är bättre att låta forskarsamhället sortera ut den äkta varan från alla ”wannabes”. 

För det andra: Också oomstridda forskningsresultat kan sällan omsättas direkt till politiska förslag. Tidigt kunde forskning visa att en välkonstruerad ansiktsmask inte släpper igenom virus. Betyder detta att man bör kräva allmän användning av ansiktsmask? Här var forskarna oeniga och olika forskare driver sina hypoteser fullt ut. Det är precis så det alltid går till i våra seminarierum, men nu skedde diskussionen på tidningarnas debattsidor. 

För det tredje: Forskningen fungerar genom pluralism. Diskussionen mellan forskare kan sortera galna men felaktiga idéer från galna och geniala. När forskare får exekutiva uppgifter, som till exempel på Folkhälsomyndigheten, måste denna pluralism bevaras. Kanske kan det ske inom myndigheten, men förmodligen är det bättre att låta flera myndigheter och oberoende forskare bidra med kunskapsunderlag till beslutsfattarna. Risken är annars att man fastnar i en viss idé eller strategi. 

Slutsatsen blir alltså: Ja, man kan lita på forskningen, men att okritiskt lita på vad varje forskare säger strider mot forskningens grundläggande principer.


KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.