Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

John Hassler

Staten borde satsa mer på väg och mindre på tåg

Tåg är bra men dyra och är inte någon lösning på klimatproblemet. Vägtrafiken är det helt dominerande sättet att resa i Sverige, skriver John Hassler. Här: en landsväg mellan granarna i en skog i norra Uppland
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vägtrafik kommer under överskådlig framtid att vara det helt dominerande sättet att transportera människor. Detta borde styra hur våra skattepengar används. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Regeringen förbereder nu en långsiktig plan för Sveriges transportinfrastruktur. Planen ska senare i år läggas på riksdagens bord. Utgångspunkten är att det under de kommande tolv åren ska satsas drygt 600 miljarder kronor plus eventuellt några hundra miljarder till för höghastighetstågen. Men satsas dessa pengar på rätt saker? 

I Trafikverkets inriktningsunderlag inför planen framgår att bilar och bussar år 2017 stod för 82,6 procent av alla persontransporter mätt i personkilometer. Spårbunden trafik står för 10 procent. 

Men enligt redan beslutade planer satsas 85 procent av de statliga investeringarna på järnvägen. Då har ändå inte slutförandet av höghastighetstågen räknats in. Trots stora tåginvesteringar beräknas vägtrafikens andel bara ha fallit med blygsamma 1,2 procentenheter till år 2040.

Vägtrafiken förfördelas också när det gäller underhåll. Järnvägen beräknas kosta nästan lika mycket i underhåll som vägarna, trots att dessa står för åtta gånger så stor del av persontransporterna. Det som spenderas på vägunderhåll räcker inte ens till att kompensera för förslitningen – vägarna förfaller. 

Trafikverket skriver att det är ett ”faktum att vägobjekten i gällande nationell plan generellt sett är mer samhällsekonomiskt lönsamma än järnvägsobjekten”. Detta kan låta abstrakt men betydelsen är konkret – en rimligare fördelning av statens resurser skulle öka framkomligheten och minska antalet skadade och döda i trafiken. 

Transportsektorn har nog med gökungar redan.

Infrastrukturminister Eneroth hävdar att den skeva fördelningen behövs för att Sveriges klimatmål ska kunna nås. Här lyssnar han i alla fall inte på sin egen expertmyndighet som säger att de redan beslutade järnvägsinvesteringarna på 170 miljarder kronor ”beräknas minska transportsektorns klimatutsläpp med omkring 0,1 procent.”  

För att ordentligt minska transportsektorns klimatutsläpp är den enda möjligheten att se till att bilar och bussar kan köra på något annat än bensin och diesel. 

Men är ändå inte tågen framtidens melodi? Förmodligen inte säger Maria Bratt Börjesson som är en av landets ledande trafikforskare. Hon menar att fyra trender talar emot tågen. 

Vägtrafiken är på väg att elektrifieras och självkörande bilar kommer åtminstone på lite sikt och för längre resor bli det nya sättet att resa. 

Om det ökade hemarbetet håller i sig kommer människor att vilja bo glesare och längre ifrån sina jobb. Det talar mot spårtrafik som är dyr och kräver hög beläggning.

Kollektiva färdsätt kan komma att bli mindre efterfrågade om vi också efter Covid-19 gärna avstår från att trängas när vi reser.

Spårtrafik är dyr, både att bygga och underhålla. Produktivitetsutvecklingen har under lång tid varit dålig jämfört med den i bilindustrin. Sannolikt kommer detta att fortsätta försämra tågens konkurrenskraft.

Jag gillar tåg, särskilt snabba. En dröm vore ett tåg svävande på magneter som går i 500 km i timmen. Tyvärr bör sådana tankar förbli drömmar, åtminstone i Sverige. Transportsektorn har nog med gökungar redan. 


John Hassler är fristående kolumnist på Expressens ledarsida