Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
John Hassler

Regeringens regler tvingar unga att bo dyrt

I storstäderna är det i praktiken omöjligt att få ett förstahandskontrakt. Kanske kan man hyra i andra hand - exempelvis här i Stjärnhusen i Västra Frölunda - men det är osäkert, tidsbegränsat och ofta dyrt.
Foto: HENRIK JANSSON

Det är inte höga bostadspriser som gör att unga inte kan äga sitt boende.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Just nu letar många efter någonstans att bo. Rekordmånga har antagits till universitet och högskola, andra behöver flytta för att förbättra sina jobbchanser. 

I storstäderna är det i praktiken omöjligt att få ett förstahandskontrakt. Kanske kan man hyra i andra eller tredje hand, men det är osäkert, tidsbegränsat och mycket dyrt. Att låna till ett bostadsköp är också svårt eller omöjligt för unga som inte har rika föräldrar som vill skriva under skuldkontraktet. 

Att så många är utestängda från att äga sitt boende sägs ofta bero på att skenande bostadspriser gjort att ”vanligt folk” inte längre har råd att bo i Stockholm och andra storstadsområden. Priserna på bostäder har visserligen stigit kraftigt, men detta är inte orsaken till problemen. Faktum är att priserna på bostäder har stigit mindre än vad räntorna på bostadslån har sjunkit. 

Att bo i eget ägt boende med lånade pengar är billigt, trots de höga bostadspriserna. Man kan i dag ta lån där räntan är bunden i tio år till cirka två procent. Även studenter skulle ha råd att betala låneräntor och avgifter för en etta, till och med i Stockholm. 

Orsaken till att så många tvingas hyra dyrt i andrahand eller bo kvar hos mamma är de regler som regeringen via Finansinspektionen infört. Krav på att amortera upp till tre procentenheter av lånesumman per år mer än dubblerar vad man måste punga ut med för lånet varje månad. Det är förstås bra att amortera, men inte vid varje tidpunkt i livet. Inflation och lönetillväxt gör dessutom att skulden faller i förhållande till inkomsten även om man inte amorterar. 

Trycket från Finansinspektionen gör också att bankerna känner sig tvungna att kräva att låntagarna ska klara en ränta på sju procent samt höga amorteringar även om köparna binder räntan under lång tid. Om man redan äger en lägenhet med lån och börjar studera på annan ort går det inte heller att sälja den för att köpa en ny på studieorten. Detta eftersom låneutrymmet beräknas på den nya inkomsten som ju är i stort sett noll om man försörjer sig på studielån. Att dyrt hyra ut sin gamla lägenhet i andra hand går dock bra. 

De regler som tvingar unga och studenter till osäkra och dyra boendeformer bör avvecklas.

På en väl fungerande marknad skulle bankerna göra en individuell bedömning av låntagarnas långsiktiga betalningsförmåga. Lån ska bara ges till dem som kan förväntas klara av dem. I Sverige har denna viktiga uppgift reducerats till att kontrollera om låntagaren uppfyller ett antal kriterier som direkt eller indirekt är fastlagda av regering och finansinspektion. 

I praktiken är det alltså finansmarknadsminister Per Bolund, MP, och Finansinspektionens chef Erik Thedéen som avgör vem som ska få låna. Bankernas uppgift att göra noggranna individuella bedömningar har försvunnit. Trots detta tar bankerna bra betalt. Skillnaden mellan utlåningsräntor och bankernas upplåningsränta är 1,29 procent enligt Finansinspektionen. 

All reglering av bankerna är definitivt inte av ondo. Det behövs regler som ser till att de har ordentligt med eget kapital. I annat fall kan de lockas att ta för stora risker. Bankernas ägare tar vinsten om allt går bra, medan skattebetalarna ofta får täcka upp för eventuella smällar. 

Det här är viktigt när det gäller lån till företag. Svenska banker har dock aldrig förlorat några betydande belopp på den svenska bolånemarknaden. Även under den nuvarande extrema krisen gör de goda vinster på sina bolån. 

Kapitalkraven bör finnas kvar, men de regler som tvingar unga och studenter till osäkra och dyra boendeformer bör avvecklas.

Helst på direkten.