Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
John Hassler

Därför vill vi snåla ekonomer plötsligt öppna plånboken

Statens krispolitik bör ses som en coronaförsäkring. Det är mycket bra att den finns. Det vore ännu bättre om man vet att den kommer att gälla under hela coronakrisen. Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

Magdalena Andersson måste göra klart att stödet till företagen gäller tills coronakrisen är över.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det brukar sägas att det finns lika många åsikter som det finns ekonomer. Är de eniga om något är det att staten ska vara försiktig med sina utgifter. Dessa gamla ”sanningar” motsägs nu av en närmast enig ekonomkår som säger åt finansminister Magdalena Andersson, S, att ösa ut pengar. Kontrasten mot den hetsiga diskussionen mellan epidemiologer är slående. Hur kan det komma sig att ekonomerna är så eniga?

Vi akademiska ekonomer börjar ofta vår analys med att ställa upp en idealbild av hur allt skulle fungera i den bästa av världar. I vår något udda definition av en sådan värld finns försäkringsmarknader för alla typer av olyckor som människor och företag kan drabbas av. I verkligheten saknas många sådana privata försäkringar och en av statens viktigaste uppgifter blir då att tillhanda dem. Centrala inslag i välfärdsstaten som a-kassa, sjukförsäkring och även omfördelningar från rika till fattiga kan motiveras på detta sätt.

I vår idealvärld skulle det finnas en stilleståndsförsäkring för företag som drabbas av uteblivna intäkter orsakade av en coronapandemi. Den skulle vara billig eftersom sannolikheten för en coronapandemi är låg (innan den händer). Den skulle vara värd att ta eftersom den skulle leda till att konkurser bland företag som är livskraftiga efter krisen kan undvikas. 

Det är bra eftersom onödiga konkurser leder till att produktionskapital som kundkontakter, leverantörskontakter och varunamn förstörs. Konkurser leder till arbetslöshet, därför skulle de anställda rimligen kräva att de företag de jobbar i tar försäkringen. I den verkliga världen fanns inte någon coronaförsäkring. Därför behöver staten gå in som försäkringsgivare. 

Ett argument mot försäkringstanken är att företag borde ha tillräckliga buffertar för att klara oförutsedda utgifter. En försäkring minskar motivet för företagen att bygga sådana buffertar. Det är sant men att bygga buffertar är kostsamt, också för samhället. 

Om man hade krävt att företagare, innan de startar, måste klara många månader utan intäkter skulle det bli oerhört mycket svårare att starta företag. Det är som om vi skulle kräva att alla medborgare måste ha individuella buffertar för alla livets eventualiteter. Välfärdsstatens socialförsäkringar är en bättre idé. 

Men varifrån kommer alla hundratals miljarder som staten nu betalar ut? Det är ingen bra idé att nu höja skatterna så staten får låna av oss medborgare. Statsskulden kommer att öka, kanske med 10 eller 20 procent av BNP. 

Magdalena Andersson, försök ligga lite i framkant i stället för att agera i efterhand!

Man skulle kunna tro att staten därmed måste amortera mer i framtiden, och att det med nödvändighet skulle kräva högre framtida skatter eller lägre utgifter. Konstigt nog är detta resonemang felaktigt. Med skaplig tillväxt, normal inflation och någorlunda låga räntor i framtiden kan staten rulla över skulden i all framtid utan åtstramningar. Med tillväxt och inflation kommer statsskulden att krympa som andel av BNP även utan amorteringar. Faktum är att det var så vi blev av med skuldberget som uppstod under 90-talet, inte genom att amortera utan genom tillväxt. Med en bra ekonomisk politik kommer det att fungera igen. 

Statens krispolitik bör alltså ses som en coronaförsäkring. Det är mycket bra att den finns. Det vore ännu bättre om man vet att den kommer att gälla under hela coronakrisen. 

Magdalena Andersson, försök ligga lite i framkant i stället för att agera i efterhand!

https://embed.radioplay.io?id=68433&country_iso=se"