Johannes Forssberg

Välfärdsföretag
är inte närande

Förr brukade näringslivshögern, med nationalekonomen Bo Söderstens ord, föraktfullt benämna den offentliga sektorn som "tärande".

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Välfärdsverksamheterna ansågs belasta samhällsekonomin eftersom de finansierades med skattepengar, i motsats till den "närande" privata sektorn.


Idag är det inte länge någon som fnyser om den tärande sektorn. Svenskt näringsliv har i stället börjat betrakta vård, skola och omsorg som en del av den närande sektorn - i alla fall när det är privata företag som hanterar skattepengarna.

Näringslivet har gjort de skattefinansierade välfärdsföretagens välgång till sin stora ödesfråga. Och försvaret för den privata välfärdssektorn går ut på att den till skillnad från annan skattefinansierad välfärd på något mystiskt sätt tillför nya pengar. Svenskt näringsliv och Almega har larmat om att välfärden kommer att gå miste om omfattande investeringar om företagen drar sig ur.


Enligt en genomgång som DN (16/7) har gjort av Vårdföretagarnas egna siffror är välfärdsföretagens investeringar ytterst blygsamma. Och det är fullt naturligt att så är fallet. Hela affärsidén bakom den privata välfärden är ju att leverera välfärd till lägre kostnad än vad tröga kommuner och landsting klarar av. De skattefinansierade välfärdsföretagen kommer aldrig att investera mer privat kapital än vad de kan få tillbaka i skattepengar. Annars skulle de göra förlust.

Därför kan det offentliga aldrig få in några extra investeringar från skattefinansierade välfärdsföretag. Det är däremot möjligt att vi i vissa fall kan få ut mer av välfärdsinvesteringarna när de går igenom företagen. Ett privat företag kanske, exempelvis, kan bygga ett äldreboende mer kostnadseffektivt än en kommun. Men sett till välfärdens samlade behov av pengar motsvarar de summor som privata företag kan spara några droppar i havet. Och det är ju ur dessa reserver som företagen ska hämta sin vinst.


Uppdelningen mellan den tärande och närande sektorn är i grunden idiotisk. En bra skattefinansierad skola är utomordentligt närande för samhällsekonomin medan privat finansverksamhet, som vi sett, i vissa fall kan vara svårt tärande.

Men det är ändå viktigt att skilja verksamheter som finansieras med skattemedel från sådana som inte gör det. Skattepengar kommer, som forna tiders näringslivsföreträdare visste, alltid att vara en ändlig resurs. Det är därför rent bedrägeri när näringslivet framställer skattefinansierade företag som en lösning på välfärdens långsiktiga finansieringsproblem.


I takt med att befolkningen blir allt äldre och kräsnare och vården mer avancerad kommer enorma summor behöva tillföras vård- och omsorgssektorn. Enligt en ESO-rapport från 2009 kommer 150 miljarder kronor att saknas redan 2030. Så länge välfärden är skattefinansierad kan den privata sektorn bara täppa det hålet om Attendo uppfinner en fungerande trollstav. I annat fall måste välfärden få privat finansiering om branschen ska kunna göra de investeringar den försöker locka opinionen med. Näringslivet borde sluta hymla med det.