Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Svenskar måste sluta brännmärka avvikare

Fallet med barnmorskan som vill slippa utföra aborter visar hur svårt vi har för att bemöta avvikare med respekt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det ska egentligen vara omöjligt för kommunistiska Proletären och djupblå Göteborgs-Posten, och hela färgskalan av tidningar däremellan, att tycka lika. Men detta hände häromveckan.

Det var huvudförhandlingen i målet mellan Ellinor Grimmark och Region Jönköping i Arbetsdomstolen som satte debattens naturlagar ur spel. Den åsikt alla var överens om var att det är rätt att sparka en barnmorska som av religiösa skäl vägrar att utföra aborter.

Uppslutningen runt den fria aborträtten är urstark i Sverige och Grimmarks talan uppfattas som ett hot mot den. Det är därför nästan samtliga tidningar i landet tog i med högstämd ton – man föreställer sig att samvetsfrihet för religiösa barnmorskor skulle öppna vägen mot avskaffad aborträtt. Att Grimmarks juridiska ombud får stöd av en ekonomiskt stark antiabort-organisation i USA anses särskilt alarmerande.

Men om nu amerikanska kristna lobbyister tror att en seger för Grimmark skulle undergräva den svenska aborträtten är de dåligt underrättade. I Danmark och Norge har vårdpersonal i många decennier haft rätt att vägra utföra aborter. Aborträtten har inte påverkats av det, eftersom den har ett så överväldigande stöd.

Samvetsfrihet hotar inte aborträtten

Det närmast totala stödet för fri abort i Sverige skulle knappast påverkas av att ett litet fåtal vårdanställda slapp arbeta med aborter. Därför är det långsökt och en aning ohederligt att framställa Grimmark-fallet som ett hot mot aborträtten som sådan.

Det finns många andra, verkliga problem med den samvetsfrihet barnmorskan slåss för. Hur påverkas arbetsmiljön för dem som arbetar med aborter av att ha kolleger vars arbetsbeskrivning bygger på att aborterna är en fruktansvärd synd? Hur organiserar man arbetet? Och vilka andra sysslor ska människor inom olika yrken kunna vägra att ägna sig åt?

Ellinor Grimmark kämpar för att slippa utföra aborter som barnmorska. Foto: Mikael Good

Det finns mycket att diskutera och det är självklart att kraven på samvetsfrihet kritiseras. Men när det finns ett sådant dånande konsensus i en fråga är det lätt hänt att en avvikare brännmärks i stället för att bemötas sakligt och med respekt.

Mona Sahlin nämnde, som regeringens samordnare mot extremism, apropå Islamiska staten abortvägrande barnmorskor som ett exempel på att det finns “farliga fanatiker” i alla religioner. Man kan, som sagt, säga mycket om samvetsfrihet men knappast att ett krav som tillgodoses i de flesta EU-länder är IS-mässigt.

Bemöt avvikare med respekt

Det är heller inte, som Aftonbladets ledarsida hävdat, “fullfjädrat rättshaveri” att vilja få den rättsligt sett inte helt enkla frågan om det är förenligt med Europakonventionen att en barnmorska måste arbeta med aborter prövad i domstol. Med tanke på den allmänna avsky Grimmark möts av är det inte helt överraskande att en nöjespanelist i TV4:s Nyhetsmorgon, apropå bland annat rättegången, nyligen kunde skämta om att abortmotståndare borde “aborteras i efterhand” till allmänt skratt.

Anledningen till att Grimmark angrips så hårt är att de som riktar slagen tror sig slå mot makten. Men hur mäktiga hennes meningsfränder än är internationellt sett tillhör hon i Sverige en ytterst liten och svag minoritet. Hennes åsikter ska för den sakens skull självklart kunna kritiseras. Men om vi ska kunna hålla ihop det här samhället måste även avvikarna bemötas med respekt.

 

Johannes Forssberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.

 

Läs också: Stefan Löfven hycklar om mänskliga rättigheter

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.