Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Staten måste sluta sponsra homofobi

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

"Vi har inga homosexuella i vår församling." Så löd det ständiga svaret när journalisten Peter Letmark ringde runt till islamiska samfund för att tala med homosexuella muslimer.

Det starka motståndet fick honom att påbörja en artikelserie, som de senaste veckorna har gått i DN.

Berättelserna om hur svårt eller rentav farligt livet som homosexuell kan vara i muslimska miljöer är skakande. Det handlar om fientliga familjer, internaliserad skam och inte minst total osynlighet.

Inga islamiska församlingar i Sverige har sagt sig välkomna homosexuella muslimer och samkönade äktenskap har aldrig ens diskuterats.

När reporten Niklas Orrenius, då på Sydsvenskan, 2009 frågade vigselförrättaren Ayoub Chibli vad som skulle hända den imam som förklarade sig redo att viga samkönade fick han ett skratt till svar:

"Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp", sa Chibli.

Och då anses ändå Malmömoskén, där han arbetade, vara en moderat inrättning.

När intolerans mot homosexualitet predikas vid svenska moskéer, sker det med stöd från svenska staten. De islamiska samfund som undantagslöst fördömer homosexualitet fick förra året tillsammans omkring 6,5 miljoner kronor från staten. Pengarna fördelas av myndigheten Nämnden för statligt stöd till trossamfund.

Bland samfunden staten sponsrar finns också bokstavstroende kristna samfund, med oförsonlig inställning till homosexualitet.

När "Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna vänner" klargjorde sin syn i ett svar till Svenska Dagbladet häromåret förklarade de att homosexualitet är en följd av att ondskan kom in i världen. Också detta samfund får ta del av skattemedel.

Förutsättningarna för att beviljas statligt stöd är enligt lagen att samfundet i fråga dels är stabilt och livskraftigt, dels att det bidrar till att "stärka och upprätthålla de grundläggande värderingar samhället vilar på".

Synen på homosexualitet som ett uttryck för ondska anses alltså enligt tolkning av svensk lag vara förenlig med samhällets grundvärderingar.

Eftersom det statliga stödet villkoras på det sättet är det i praktiken en kvalitetsmärkning av religion. Staten har praktiskt taget gått i god för ett antal hbt-fientliga religiösa samfund.

När ansvarig minister Stefan Attefall tillfrågades om hur de "grundläggande värderingarna" hänger ihop med homofobi förklarade han att vi skulle skapa ett "totalitärt samhälle" om vi bara gav bidrag till de som "tycker som vi själva".

Att organisationer som inte får statliga bidrag därmed är totalitärt förtryckta innebär onekligen en ny definition av begreppet. Religiösa samfund får givetvis tycka vad de vill om hbt-personer. Men inte med skattepengar i ryggen.

När staten fastslår att homofientligheten inom islamiska och en del kristna samfund går ihop med våra "grundläggande värderingar" säger man något skrämmande: Att frågan om sexuellt likaberättigade må vara en del av samhällets värderingar, men inte de grundläggande.

Att hbt-rättigheter ligger i ett ytligt och mindre viktigt skikt. Det finns en enkel lösning på frågan om hur diverse religioner hänger ihop med samhällets värderingar: lägg ner det statliga stödet till trossamfund.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!