Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Mänskliga rättigheter är inte bara det vi gillar

Barnmorskan som vägrar att utföra aborter kan ha rätten med sig - trots att hon har folkopinionen mot sig.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Mona Sahlin påpekade i vintras att det, på tal om Islamiska staten, finns “farliga fanatiker” i alla religioner. Som exempel på “extrema religiösa utövare” nämnde hon barnmorskor som vägrar att utföra aborter.

Sådana som Ellinor Grimmark. Som har sökt och nekats anställning på tre olika sjukhus i Region Jönköping. Enligt arbetsgivaren är det en ofrånkomlig del av arbetet att utföra aborter, oavsett vad Grimmarks kristna tro har att säga om saken. Barnmorskans öde väcker en högst begränsad folklig sympati. Mona Sahlin har troligen folkflertalet med sig när hon kallar sådana som Grimmark för fanatiker.

 

I Sverige är aborter för de allra flesta etiskt okomplicerade och religion något man kan hålla på med på fritiden. Detta återspeglas i den rent svenska lagstiftningen, som inte ger något direkt stöd för Grimmarks krav.

Men när Grimmark stämde Region Jönköping, i en rättegång som avslutades i torsdags, gjorde hon det med stöd av rätten till samvets- och religionsfrihet enligt Europakonventionen. Den gäller som svensk lag, före andra svenska lagar men det är inte upp till oss att bestämma hur konventionens rättigheter ska tolkas. Det gör Europadomstolen. Där har något liknande fall aldrig prövats.

Att Ellinor Grimmarks religionsfrihet har inskränkts står ändå ganska klart utifrån domstolens praxis. Den svåra frågan är om det finns ett legitimt syfte som väger tillräckligt tungt för att motivera att Grimmark inte fick jobba som barnmorska.

 

Det är i sammanhanget ett legitimt syfte att upprätthålla den aborträtt kvinnor har enligt svensk lag. Men det är tveksamt om aborträtten, i ett land som Sverige, kräver att alla barnmorskor deltar vid aborter. Erfarenheter från grannländer där samvetsfrihet tillåts talar i en annan riktning.

Konventionsstaterna har ändå normalt ett brett utrymme att själva avgöra om en rättighetsinskränkning är nödvändig när det rör sig om moraliskt och politiskt känsliga frågor. Det talar för att det är okej att neka Grimmark jobb som barnmorska. Men statens möjlighet att själv avgöra om en inskränkning behövs är mindre när de andra konventionsstaterna samlat ser annorlunda på saken. Och Sverige är ett av få europeiska länder som inte tillåter någon form av samvetsfrihet för vårdpersonal.

 

Det är alltså mycket svårt att säga om Ellinor Grimmark har stöd av Europakonventionen eller inte. Vilket inte direkt har framgått av debatten. Aftonbladets ledarsida slog inför huvudförhandlingen fast att Grimmark ägnade sig åt “fullfjädrat rättshaveri”.

Det är uppenbarligen svårt att tro att en uppfattning som majoriteten uppfattar som extrem kan ha stöd i mänskliga rättigheter. I Sverige är det många som har missuppfattat rättighetsskydd som något slags lull-lull, som ger extra glans åt de åsikter som vi alla tycker är hedervärda. Om det var meningen skulle individuella rättigheter vara meningslösa.

Poängen är just att majoriteten, hur rörande enig den än är, inte alltid ska få bestämma. Det är ett utmanande koncept, som avviker från den traditionella svenska synen på demokrati som liktydigt med folkvilja.

Oavsett hur det slutar för Ellinor Grimmark kommer det komma andra fall där den uppfattning som nästan alla tycker är självklar ändå inte får gälla. Där den vi ser som fanatiker får rätt. Frågan är om vi är beredda på det.

 

Johannes Forssberg är ny fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Han kommer att skriva varannan måndag.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!