Johannes Forssberg

Islam måste kunna kritiseras

Om vi i väst viker oss för dem som vill inskränka rätten att kritisera islam, sviker vi de ateistiska aktivister som lever under dödshot i muslimska länder.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Nazimuddin Samad blev 28 år gammal. I början av april höggs han ihjäl med machete i närheten av universitetet där han studerade juridik. Han var öppet ateistisk och starkt engagerad mot de muslimska fundamentalisternas växande inflytande i Bangladesh. Mer än så krävs inte för en dödsdom.

Förra året mördades fyra bangladeshiska bloggare i liknande attacker som straff för sekulär aktivism. Den senaste veckan har även en hbt-aktivist och en engelskprofessor dödats av fundamentalisterna.

Bangladeshs regering har uttryckt förståelse – för förövarna. Myndigheterna har försökt släcka den islamistiska vreden genom att fängsla sekulära aktivister. Premiärministern Sheikh Hasina har, samtidigt som hon fördömt våldet, förklarat att det bloggarna ägnar sig åt “inte är fritt tänkande utan fula ord” och gång efter annan påpekat att det aldrig är acceptabelt att kränka någons religion. 


Hasina, som företräder ett sekulärt parti, har inte lugnat extremisterna med sina utlåtanden. Genom att bekräfta att gränserna för religions- och yttrandefrihet bör sättas utifrån fundamentalisters känslor har hon i stället legitimerat deras sak.

Ateister, religiösa fritänkare och konvertiter lever inte farligt bara i Bangladesh, utan i många muslimska länder. Ibland är förföljelsen statligt sanktionerad, som i exempelvis Mauretanien där en domstol i förra veckan fastställde dödsdomen mot en ung man som anklagas för att vara avfälling från islam.

Mer vanligt är att förföljelserna är privat organiserade men offentligt tolererade. Den som tar avfällingar i försvar stöter sig nämligen inte bara med extremisterna.


Konstnären Lars Vilks.
Foto: Mats Endermark

Den inflytelserike teologen Yusuf Al-Qaradawi är en moderat islamist som betraktas som andlig ledare för det muslimska brödraskapet. Han står mycket långt från IS och al-Qaida. Men han står likväl bakom den traditionella uppfattningen att islam föreskriver dödsstraff för den som lämnar religionen i ett muslimskt samhälle. Låt vara att han betonar att avfällingen ska ha en chans att ångra sig och att straffet i efterlivet räcker för de avfällingar som inte aktivt tar avstånd från islam.

Al-Qaradawis synsätt är vanligt bland sunnitiska auktoriteter. Det är däremot inte förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter. 

Gissningsvis skulle få i Sverige hålla med Bangladeshs premiärminister om att det är viktigt att framhålla att ateister som hackats ihjäl med machete gör fel i att såra islam.


Sådana synpunkter är däremot vanliga i debatten om konstnären Lars Vilks. Skillnaden beror troligen på en upplevd maktobalans. Vilks är en vit man som anses slå mot svaga grupper, medan det i muslimska länder är islamkritikern som är klart underordnad. Dessutom finns i Sverige ett grasserande muslimhat som ofta är förklätt till religionskritik.

Men det går knappast att stödja bangladeshiers rätt att såra islamisters uppfattningar och i Sverige mana till vördnad för de samma. Om vi i västvärlden accepterar inskränkningar i vad man får säga om islam får det givetvis återverkningar även i muslimska länder.

Då stärks de som vaktar religions- och yttrandefrihetens islamiska gränser.


Läs också:

MP-politiker försvarar despoten Erdogan

Orimlig skräck för brudpenning


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.