Johannes Forssberg
Den mörkröda färgen på deras kåpor ansågs symbolisera mod och hopp. Munkarna blev återigen internationella omslagspojkar för godheten ett år senare, när de på egen hand tog ansvar för hjälpinsatserna efter den fruktansvärda cyklonen Nargis.
Vad som aldrig riktigt framkommit är att de modiga munkarnas medlidande är selektivt. Den insikten kan ingen som följer utvecklingen i Burma värja sig mot längre.
På kort tid har ofattbart stora förändringar skett i landet: Militärrådet har transformerats till en civil regering som tagit viktiga steg mot en demokratisering.
Aung San Suu Kyi har släppts från sin husarrest och valts in i parlamentet.
Men förtrycket mot den muslimska minoritetsgruppen rohingya i Rahkineprovinsen i västra Burma är lika skoningslöst som någonsin förr och många munkar vill att det ska fortsätta vara så.
Rohingya beskrivs av FN som en av världens mest förtryckta minoriteter. Sedan 1982 saknar de medborgarskap i Burma trots att de levt där i hundratals år. De får inte gifta sig, skaffa barn eller ens lämna sina byar utan tillstånd från myndigheterna.
De har genom åren utsatts för återkommande våldsamheter, som juntan underblåst för att avleda folkligt missnöje.
Munkar har gjort sitt bästa för att elda på hatet mot rohingya och andra muslimska grupper i landet, som de menar hotar Burmas identitet som buddhistisk nation.
Så även nu i sommar, sedan Rahkineprovinsen exploderade på nytt.
Det började i juni, när grupper ur majoritetsbefolkningen hämnades mordet på en buddhistisk kvinna genom att stoppa en buss och lyncha dess tio muslimska passagerare.
Några månader senare har ett stort antal människor mördats (förmodligen långt fler än de 78 som rapporterats officiellt ) och hundratusentals drivits på flykt.
Det har förekommit våldsamheter från båda håll men enligt Amnesty och andra människorättsgrupper är det främst muslimer som drabbats.
Burmas säkerhetsstyrkor har enligt rapporterna ömsom ignorerat lynchningarna, ömsom deltagit i dem.
Mitt i allt detta har munkar delat ut hatpamfletter som förkunnat att rohingya är "ondskefulla av naturen" och att buddhister bör hålla sig borta från dem, rapporterar The Independent.
De har också, enligt biståndsorganisationers vittnesmål, barrikaderat sig utanför flyktingförläggningar för att försäkra att ingen nödhjälp når undernärda och sjuka muslimer.
En lokal munkledare beklagade sig nyligen i Al Jazeera, med ett språk som för tankarna till vit makt-rörelsen, över att myndigheterna inte "försvarar vår religion, vår kultur och vår ras".
Burma kommer aldrig att bli en demokrati om inte minoriteternas rättigheter respekteras. Tyvärr finns ingen politisk kraft som driver landet i den riktningen. Demokratiaktivisterna, munkarna och juntans gamla män är i stort sett på samma sida.
Ledaren för den hyllade studentrörelsen Generation 88 motiverade på en konferens i London förtrycket mot rohingya med att "de inte är en etniskt burmesisk grupp".
I den här frågan vågar inte ens en så modig person som Aung San Suu Kyi uttala sig - förmodligen av rädsla för att förlora viktiga religiösa röster i valet 2015.
Färgen på munk kåporna i Burma för numera tankarna till blod.