Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Forssberg:  Reinfeldts eget utanförskap

Foto: Patrik Lundin

Fredrik Reinfeldt påminner alltmer om den person som han beskyllts för att egentligen vara. En moderat classic vars kärlek till välfärden är en kostym han tar på sig för att se trevlig ut.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

2006 stod Reinfeldt på de arbetslösas sida. Han höll Göran Persson personligen ansvarig för deras öden, som han i debatterna beskrev medkännande och döpte till utanförskap. Han utlovade ett bättre samhälle, där människor skulle få komma till sin rätt. Det samhället har han nu haft fem och ett halvt år på sig att åstadkomma. En global finanskris kom i vägen men det var ett tag sen nu och arbetslösheten verkar ha bitit sig fast på en nivå på 7-8 procent. Om utanförskapet var Göran Perssons 2006 så är det Fredrik Reinfeldts 2012. Men han vill inte kännas vid det ansvar han utkrävde av sin företrädare.

När a-kassan reformerades fanns ett löfte i bakgrunden. Att villkoren försämrades spelade ingen roll eftersom riktiga jobb skulle komma i stället. Resultatet blev i stället att många arbetslösa hamnade ännu längre ut i kylan.

I dag är det bara en dryg tredjedel av alla arbetslösa som får ersättning från a-kassan, vilket är en minskning med mer än hälften sedan 2006. De andra får gå till socialkontoren, där de tvingas göra sig av med bostäder och bilar för att kunna få mat för dagen. Om de nu inte kan bli försörjda av familj och vänner.

Bland de oförsäkrade finns många som aldrig haft ett jobb, eller inte jobbat på åratal. Men också ungdomar som knogat på som timvikarier, småföretagare, och kvinnor som förlorat sin halvtidstjänst. De har inte jobbat tillräckligt mycket eller sammanhängande för att uppfylla regeringens skärpa arbetsvillkor.

När nu Fredrik Reinfeldt kommenterar utvecklingen var hans gamla medlidande borta. Om dem som det var så synd om på Perssons tid sa han bara barskt att a-kassan minsann inte ska vara någon försörjning. Att socialbidrag i stället blivit en allmän födkrok verkade inte vara något problem. För folk ska ha jobb.

 

Hans höga svansföring i jobbfrågan borde ha lärt honom något om hur svårt det är för många att få en trygg förankring på arbetsmarknaden. Men det blundar han för. Maskorna i trygghetssystemen spelar ingen roll eftersom alla i den bästa av världar alltid ska kunna försörja sig själva.

Tanken bakom arbetslöshetsförsäkringen är just att människor ska klara av att förlora jobb, utan att förlora allt. Den tryggheten gör det lättare att acceptera att ekonomin förändras och utvecklas. Vi blir också friare som individer om vi klarar av motgångar utan att bli beroende av andras välvilja. Allt detta skriver de nya Moderaterna under på i teorin. Därför borde det också vara självklart för Reinfeldt att vilja anpassa a-kassan till en ny arbetsmarknad, där många hänger löst.

Det finns en utredning som ser över a-kassan men den har inte något uppdrag att undersöka hur fler kan kvala in till försäkringen. Fredrik Reinfeldt avfärdar kategoriskt att förändringar behövs. Och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström hävdade i går i radion att Sverige riskerar att bli "Nordens Grekland" om regeringen, i enlighet med ledande nationalekonomers råd, satsar mer på a-kassan. Just nu framstår Moderaternas tro på trygghetssystemen mest som ett illusionsnummer. Det är dags att de andra regeringspartierna säger ifrån.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!