Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Forssberg: Offentlig konst ska tillhöra alla

Statyn med Margaretha Krook, med dess skapare Marie-Louise Ekman.

Vi kan inte låta upphovsrätten ta den offentliga konsten ifrån oss.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Städer förknippas ofta med sina skulpturer. Inget är så göteborgskt som den ståtliga Poseidon. Linköpings andliga ledare är i stället en staty föreställande ur-östgöten Folke Filbyter.

Det är inte bara stora Carl Milles-monument som skapar samhörighet. Många stockholmare älskar framför allt Liss Erikssons pyttelilla järnpojke som sitter i Gamla stan med blicken i skyn.

Bra offentlig konst är oskiljaktig från sin omgivning och därmed från människorna omkring. Det är ett skäl till att lagen sedan gamla dagar har begränsat konstnärens ensamrätt när det gäller offentlig konst. Eftersom konsten är en del av våra städer och samhällen – av oss – får vi avbilda den och även dela med oss av våra bilder.

Men det har sedan internet omslöt oss varit oklart om rätten att avbilda också omfattar att publicera bilderna på nätet. Så kom för två veckor sedan ett beslut där Högsta domstolen uttalade sig om avbildningsrätten.

Bakgrunden är att den ideella stiftelsen Wikimedia, i ett folkbildande projekt, har skapat en databas över offentlig konst, uppbyggd av inskickade bilder. Man har kunnat klicka sig fram på en karta och se vilken konst som finns var, med bilder och beskrivningar av verken.

Föreningen Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) ansåg att databasen inte omfattas av avbildningsrätten och stämde Wikimedia. HD gav BUS rätt. Domstolen slog fast att databasen öppnar för alltför stor användning av konstverken och att samlingen av bilder, även om Wikimedia inte tjänar pengar på den, har ett värde som konstnärerna inte ska vara utan.

Vad innebär det här för vår möjlighet att lägga upp bilder på konsten i vår omgivning på sociala medier? Det kan ingen säkert svara på.

Klart är i alla fall att det är svårt att avgränsa HD:s kryptiska beslut på ett sätt som gör att privata publiceringar hamnar utanför farozonen. Bilder som läggs upp på, exempelvis, öppna instagram-konton skapar också en stor och sökbar samling av offentlig konst. Och i det fallet är inte värdet endast potentiellt, sociala medier-jättarna tjänar ju pengar på det material som användarna genererar.

I dagsläget är det därför nog säkrast att utgå från att det i regel (såvida upphovspersonen inte är död sedan minst 70 år) är otillåtet att sprida bilder av offentlig konst i sina sociala kanaler. Därmed har vår anrika rätt att avbilda offentliga verk fallerat. För det samtida sättet att avbilda är att dela på nätet.

BUS försäkrade i en debattartikel (SvD 7/4) att de inte bryr sig om privatpersoner. Och nog verkar det högst osannolikt att någon rättsligt skulle ge sig på privatpersoners delning av statyer. Men om nu delning av offentlig konst i sociala medier utgör upphovsrättsintrång så är det knappast någon lösning att vi gemensamt struntar i det. I så fall framstår lagen som illegitim. Det räcker inte att upphovsrättinnehavarna lovar att inte använda sina kraftfulla rättsliga vapen.

Just nu förbereds en stor upphovsrättsreform inom EU. Rätten att avbilda, och sprida bilder av, offentlig konst är en fråga som diskuteras. Efter HD:s beslut måste våra företrädare, nationellt och på EU-nivå, se till att vår offentliga konst får vara offentlig.

 

Läs också:

Upphovsrätten används för att tysta kritiker

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!