Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johannes Forssberg

Forssberg: Nystarts- zoner är en usel idé

Anders Borg. Foto: Cornelia Nordström

Politiker ska hålla vad de lovar.

Men när korkade löften sviks är det lätt att förlåta.

Så snälla regeringen, lägg den bedrövliga utredningen om "nystartszoner" i pappersinsamlingen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

|Utanförskap|

 

I sitt manifest inför valet 2010 lovade alliansen att gå vidare med en idé om att införa "nystartszoner" i Sveriges mest socialt och ekonomiskt utsatta områden. Tanken är att företag som verkar där ska få frikostiga förmåner så att fler får jobb och nyss hopplösa kvarter blomstrar.

Det låter ju bra. Men Folkpartiet lanserade förslaget redan 2004 och det finns en mycket enkel anledning till att det ännu inte genomförts: idén fungerar inte i verkligheten.

Bara att definiera dessa områden är hopplöst. När kartorna ritas upp kommer ofrånkomligen någon promilles skillnad i arbetslöshet, utbildning - eller hur man nu mäter - innebära skillnaden mellan frizon och vanligt högskattesamhälle.

Gränsen måste ju dras. Företag som hamnar på fel sida kommer att straffas för att deras kvarter inte är fullt så eländiga som konkurrentens, runt hörnet.

Det kommer också att behövas snåriga regler för att förhindra att rena brevlådeföretag dyker upp i områdena.

Dessutom får man i utsatta områden i landet anledning att oroa sig för utveckling, eftersom en uppflyttning på de socioekonomiska listorna kan innebära massiva skattehöjningar för de lokala företagen.

 

Allt detta har påpekats många gånger i debatten. Liksom att erfarenheterna från Frankrike, England och andra länder som infört frizoner tyder på att de i bästa fall bara ger konstgjord andning till områdena.

Jobben som tillkommer tas i allmänhet någon annanstans i från och blir beroende av subventionerna.

I veckan presenterades den statliga utredningen om nystartszonerna och farhågorna besannades.

Enligt förslaget ska nystartszoner vara områden med minst 4 000 invånare där färre än 44,5 procent av den arbetsföra befolkningen är sysselsatt, minst 6,8 procent är långvarigt beroende av försörjningsstöd och åtminstone 31,3 procent saknar godkända gymnasiebetyg.

Så ser utanförskapets skrivbordsritade gränser ut, ett bostadsområde kan alltså vara nog så utarmat utan att klassas som nystartszon.

Många av de utsatta områden som nästan kvalificerar kommer att gränsa till nystartszonerna, vilket inte direkt lär göra livet lättare för dess företagare, med konkurrenter som får uppemot 20 procent lägre skatt.

Företagen i nystartszonerna behöver för övrigt bara ha en fjärdedel av personalen därifrån för att få skatterabatten.

 

Utredningen borde vara en god ursäkt för regeringen att stillsamt kassera idén. Men i en debattartikel i Expressen i fredags "välkomnades" den av finansminister Anders Borg, som ihop med riksdagsledamoten Johnny Munkhammar förkunnade att regeringen går vidare i ärendet.

Nystartszoner är bra, hävdade de, förutsatt att de inte "skapar onödigt krångel eller byråkrati". Men något mer krångligt och byråkratiskt än det som beskrivs i utredningen går knappt att hitta på.

Känslan av att "något måste göras" är inget skäl att göra vad som helst.

Bostadsområden blir inte mindre utanför det övriga samhället av att hägnas in i konstgjorda ekonomier.

Jobben måste bli fler generellt, inte om fördelas till särskilda postnummer.

Det finns ju kollektivtrafik i både Rinkeby och Hovsjö, Rosengård och Hjällbo.