Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johannes Forssberg

Forssberg: Lägg ner EU:s propaganda

Man kan undra om Bryssel vill att det ska brännas EU-flaggor.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Cypern är på väg att följa storebror Grekland mot avgrunden. Landet är nu det senaste i raden att böna om pengar från EU:s räddningsfond. Men det lär inte bli det sista.

Eurokrisen expanderar som ett svart hål. EU-kommissionen har misslyckats att stävja den och står nu handfallen - men inte sysslolös.

Bara för att ekonomin faller samman tycker inte kommissionen att det känns mindre angeläget att slösa skattemiljarder på opinionsbildning.

Varje månad publiceras nya påkostade reklamfilmer som med kommersiell estetik berättar om allt gott EU ägnar sig åt.

I förra veckan dök det upp en numera ökänd film som syftade till att få fler kvinnor intresserade av forskning.

Detta försökte man uppnå genom att visa upp fnissande modeller i stilettklackar. De poserade förtjust inför en manlig forskares allvarliga blick och åmade sig i laboratorium. Allt för att tittaren skulle förstå att "forskning är en tjejgrej" som en läppstiftsprydd slogan förklarade i slutet.

Tillsammans med filmen lanserades en hemsida som byggde vidare på idén att vägen till kvinnors forskningsintresse går genom smink. Man fick bland annat lära sig om beståndsdelarna i Kleopatras läppstift.

 

Det här groteska hånet av kvinnor i allmänhet och kvinnliga forskare i synnerhet blev snabbt en nyhet över hela världen. När EU-kommissionen fick verklighetskontakt togs filmen och hemsidan bort.

Frågan man vill ha svar på är exakt hur det gick till när tjänstemännen på kommissionen kom fram till att det var en bra idé att publicera filmen.

Spetsar de kaffet med flugsvamp på propaganda - enheten, eller anstränger de sig bara för att hitta de mest omdömeslösa rekryterna på kontinenten?

 

Det här är inte första gången kommissionen gör bort sig.

För bara några månader sedan publicerades en dryga miljonen dyr hyllning till EU:s utvidgning.

Men gemensamhetsbudskapet i att en vit europeisk kvinna förgjorde mörka män i kampdueller uppfattade ingen utanför kommissionen, som snabbt drog in filmen.

Man kan slita sitt hår för betydligt mindre än att kolla på EU-filmer. Det gäller inte bara de riktiga kalkonerna.

EU-kommissionens rock-videobetonade film mot ungdomsarbetslöshet, där unga européer slår volter och åker skateboard, är ohyggligt provocerande när man tänker på vad den kostade och hur lite den hjälper de drygt 5,5 miljoner europeiska ungdomar som saknar jobb.

De sydländer där ungdomsarbetslösheten är uppemot 50 procent är strängt för manade att hålla i plånboken av samma EU-kommission som glatt bränner pengar på i bästa fall meningslösa reklamfilmer.

 

Och otaliga andra EU-organ ägnar sig åt samma sak. Europeiska miljöbyrån är möjligen värst av alla, med sin förkärlek för att förmänskliga olika objekt.

I en av deras filmer får man möta "Vattengalningen Walter", en plasthink som uppsöker psykolog för att tala om hur mycket han lider av slöseriet med vatten.

I en annan sjunger en grupp matkassar att konsumenter måste vara "vakna" när de handlar.

EU:s så kallade informationsverksamhet kostade drygt 20 miljarder kronor bara under 2008, enligt tankesmedjan Open Europe.

Att kapa den kostnaden till ett absolut minimum kommer inte att påverka krisen. Men det är svårt att just nu tänka sig en moraliskt mer nödvändig besparing.