Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Förskolan är inte djävulen

Förskolan gör oskyldiga barn till brottslingar och narkomaner.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Detta mysförklädda helvete bär dessutom ansvaret för att unga skadar sig själva, blir anorektiker eller överviktiga, mobbas, äter antidepressiv medicin, underpresterar i skolan och tar livet av sig. Allt enligt den skakande rapporten "Familjepolitikens ekonomi", som tänkarna och fyrbarnsföräldrarna Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström lanserade med en debattartikel i SvD i går.

 

De föreslår att föräldrar ska få pengarna som förskolan kostar i handen, i genomsnitt 10328 kronor per barn, och kunna välja att ha ungarna hemma i stället. En sådan reform skulle vara ofantligt lönsam för samhället enligt deras beräkningar.

De räknar nämligen med att samhällskostnaderna för ungas anorexi, mobbning, självmord, och så vidare, helt skulle försvinna för alla barn som slipper undan förskolans klor. Utifrån antagandet att hälften av alla barn skulle få komma hem tack vare reformen räknar rapporten med att staten skulle spara minst 50 miljarder kronor.

 

Man kan möjligen tycka att det är kallsinnigt av författarna att låta föräldrarna ha valfriheten att hålla kvar den andra hälften av barnen i ondskans grepp. Om nu barn som slipper undan förskolan blir immuna mot missbruk, kriminalitet och självmord; varför inte föreslå ett totalt förbud mot förskolor - i grundlagen?

Kanske för att Nyman Furugård och Sörlie Ekström ändå inte tror fullt ut på sin egen tes. De är möjligen medvetna om självskadebeteende, anorexi och kriminalitet med mera förekommer även bland ungdomar i exempelvis Tyskland, Österrike och USA, som mycket sällan har gått på förskola. Eller så inser författarna bara krasst att det inte är politiskt gångbart att kräva förbud mot välfärdens enligt samstämmiga mätningar mest populära institution.

 

De svenska föräldrarnas kärlek till den förskola som fördärvar deras barns själar måste vara svårförklarlig från författarnas horisont. Den måste rimligen bottna i någon mycket sofistikerad form av hjärntvätt; uppfann kanske Alva Myrdal en drog som tar bort alla naturliga föräldrainstinkter och som smygs ner i vattenglasen på BB?

Kristdemokraterna har laborerat med liknande förslag om ett supervårdnadsbidrag, utan att få något folkligt gehör för sin misstänksamhet mot förskolan. Till KD:s försvar ska sägas att partiet inte har framhållit hemmamammor som ett definitivt botmedel mot alltifrån anorexi till kriminalitet. Men Christian Sörlie Ekström, som man att döma av gårdagens debattartikel kunde tro verkade inifrån en svamp i skogen, har gjort gemensam sak med den framträdande kristdemokraten Malin Appelgren i sin kamp mot förskolan.

 

Det fanatiska förskolemotståndet, som ser förskolan som ett grovt statligt övergrepp, har djupa rötter inom kristdemokratin. 2014 är det en politisk idé lika död som lördagsskola.

Föräldrarna gillar inte förskolan för att de är hjärntvättade av staten utan för att de, både mamma och pappa, vill kunna arbete och för att barn trivs och utvecklas med andra barn. De som är rädda att förskolan ska fördärva deras arma barn får gärna stanna hemma med dem - utan bidrag från staten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!