Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

En sjuk ideologi

"Kom till jihad och Allah förlåter dina synder".

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Detta löfte uttalades på göteborgska av en fullt maskerad och tungt beväpnad man, i en Youtube-film som publicerades i vintras. Bakom sig, på syrisk stäppmark, hade han sina mannar och tillsammans utgjorde de enligt filmen gruppen Mujahedeen Fi Ash-Sham.

Säpo räknar med att åtminstone ett trettiotal svenskar har blivit heliga krigare i Syrien. Intervjun i gårdagens P1 morgon med en av dem, "Bilal", gav en makaber inblick i deras värld. Bilal svor att kriga mot alla i Syrien som motsätter sig Sharialagar, bland annat dem som tror på demokrati. Han berättade om hur han skrattade av glädje i sin första strid, efter att Gud givit honom styrka.

 

Bilal strider, i likhet med många andra av svenskarna, för al Nusra-fronten. Denna armé, den mest framgångsrika bland rebellgrupperna, sorterar under irakiska al-Qaida och har ett långt större mål än Assad-regimens fall. Den vill upprätta ett islamistiskt kalifat. I den kampen är självmordsattentat, tortyr och nackskott viktiga medel och civila är legitima måltavlor.

Vi har kort sagt att göra med en svensk exportprodukt som är djupt problematisk. Inte bara för att jihadisterna lemlästar oskyldiga. I sin ideologiska förvirring offrar de också sina egna liv - ett öde de med alla medel borde skyddas mot.

Och det är inte alla som, väl hemma igen, klipper sig och skaffar mer respektabla intressen. Oroshärdar som Syrien fostrar också livslånga jihadister och enligt den ideologi Nusra-fronten bekänner sig till är även ett västland som Sverige förtjänt av terror.

Det faktum att tre av svenskarna bakom den planerade massakern på tidningen Jyllandsposten hade en jihadistisk reshistorik påminner om situationens allvar.

I radion i går berättade Ali Seidoun, som arbetar med ungdomar i Göteborg, uppgivet om de lokala unga killar som dött i Syrien. Han manade samhället att ta problemet på "väldigt, väldigt stort allvar".

Tyvärr har frågan hittills präglats av stark beröringsskräck.

2010 rapporterade Amun Abdullahi, som då arbetade på SR:s somaliska redaktion, om den rekrytering till islamistmilisen Al-Shabab som då pågick i Rinkeby. Hennes kollegor på programmet Konflikt ifrågasatte uppgifterna - som sedan bekräftats från många olika håll - i ett reportage och menade att de visade hur islam har blivit en hotbild.

 

Denna skandal, som Uppdrag granskning nyligen berättat om, visar hur illa det kan gå i en samhällsdebatt där två tankar inte kan tänkas samtidigt.

Det måste gå att på samma gång bekämpa hatet mot muslimer och islam, och den perverterade, extrema uttolkning av religionen som lockar unga svenskar i fördärvet.

Det är viktigt att komma ihåg att de våldsamma islamisterna är ytterst få, men också att de utgör ett faktiskt hot. De är framför allt ett hot mot muslimer, både i sina närområden i Sverige och i krigshärdar utomlands, vilket gör den välvilliga beröringsskräcken missriktad.

Fattigdomen och utsattheten i många svenska bostadsområden är ett problem i sammanhanget. Men man ska också ha klart för sig att totalitära idéer alltid har haft en dragningskraft, oavsett sociala förhållanden.

De läror som får unga svenskar att döda och dö i Syrien borde vara lika okontroversiella att bekämpa som vilken fascism som helst.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!