Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Borgs gräddfil för riskkapitalisterna

Om någon arg medborgare försökte ta sig in på Anders Borgs kontor med ett hatat skattebesked i högsta hugg skulle hen snart hamna i armarna på Säpo.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Skattepolitik

Men för Sveriges rikaste riskkapitalister är livet lättare. När de gnäller på skattebeslut bjuder Borg på tröst och Ramlösa och frågar inkännande vad de själva vill betala i skatt.

De skatteregler som riskkapitalbranschen själv har bett om har vår förstående finansminister nu, i princip, lagt som förslag.

Bakgrunden är en segdragen tvist mellan Skatteverket och ledande riskkapitalister, som har upptaxerats med miljardtals kronor.

Myndigheten går nämligen inte med på att riskkapitalisterna redo-visar sina viktigaste inkomster, vinst- andelarna, som kapitalvinst i stället för inkomst av tjänst, för att få lägre skatt.

Det är lätt att förstå varför.

Överskotten som risk- kapitalisterna delar på kommer från investeringar de gjort med andra människors pengar.

Det är deras jobb och detta jobb ger dem plats vid den köttgryta som kallas vinst-delning. Vinstandelarna utgör oftast merparten av pengarna de tjänar på sitt arbete.

Det är löjligt att påstå att det rör sig om något annat än tjänsteinkomster.

 

Men i ett land med världens högsta marginalskatter svider en sådan korrigering ordentligt i skinnet.

Upptaxeringen från beskedliga 25 procent till den högsta löneskattens hisnande 57 procent innebar exempelvis för Björn Savén, den svenska riskkapitalismens grand old man, ett skattekrav på närmare en miljard kronor.

Det är inte konstigt att han fick huvudvärk. Frågan är bara varför Borg ska förbarma sig över just honom.

Att betala världens högsta marginalskatter är kämpigt för, säg, en läkare också.

350 000 svenskar kommer upp i 57 procents skatt. Det är stötande att Anders Borg, av alla dem, vill befria ett par hundra riskkapitalister från det oket.

Fler än så berörs inte av förslaget, som innebär att inkomsterna från vinst- delning beskattas som kapital när de överstiger fem miljoner kronor.

Mest upprörande borde gräddfilen vara för vanliga småföretagare. För dem fungerar 3:12- reglerna tvärtom - det är den delen av inkomsten som får beskattas förmånligt, som kapital, som är begränsad.


Att våren 2012 föreslå särskilda skatte- lättnader för riskkapitalister är ungefär lika opportunt som att förespråka straffrihet för dem som torterar kattungar.

I går meddelade Anders Borgs kansli att förslaget kanske läggs på is. Men att det alls har lagts fram säger det mesta om hur maktlös finansministern är i förhållande till de allra rikaste.


I bakgrunden finns alltid hotet om att Krösus Sork och alla hans vänner ska ta sina pengar och dra. De är världens härskare, som själva bestämmer sina skattesatser.

Alla som tjänar sina pengar på vanligt arbete får täcka upp.

Det är naturligt att Anders Borg oroar sig för kapitalflykt. Men det är ohyggligt cyniskt att samtidigt ignorera dem som ändå inte har något annat val än att betala världens högsta marginalskatter.

57 procent är en stötande siffra.

Han borde attackera den i stället för att bygga en VIP- avdelning i skattelagstiftningen dit bara riskkapitalister är välkomna.