Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Barnkonventionen bör inte göras till lag

Nog för att politiker uppskattar storslagna gester men det vore bättre om regeringen gnetade på med barnens rättigheter nere på verkstadsgolvet, skriver Johannes Forssberg.

Regeringens idé om att göra barnkonventionen till lag är ogenomtänkt. Barnen behöver annat än storslagna gester.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När de rödgröna ministrarna Margot Wallström, Isabella Lövin och Åsa Regnér först lanserade nyheten om att barnkonventionen skulle bli lag var barnperspektivet märkligt frånvarande.

Ministrarna framhöll vikten av att Sverige är ett föredöme för resten av världen. Men de förklarade inte med ett ord hur barnen rent konkret får det bättre för att vi klistrar in konventionstexten i svensk lagstiftning.

Den saken ansågs kanske för självklar för att ens behöva motiveras. Det är ofta så när barnkonventionen diskuteras att det utan vidare förutsätts att barnen stärks om den blir lag. Varje gång ett barn far illa i ett uppmärksammat myndighetsärende kommer som ett brev på posten reaktionen att om bara barnkonventionen blev lag så skulle det minsann bli annorlunda. Och det är antagligen just sådana reaktioner som har gjort att lagen nu är på gång, trots tidigare politiskt motstånd.

I våras presenterades en utredning om hur införlivandet av konventionen ska gå till. Inte heller där klargörs riktigt vilka de konkreta, barnrättsliga fördelarna är. Kammarrätten i Stockholm skrev nyligen i ett vasst och kritiskt remissvar att det inte “finns något att vinna” på att ge konventionen lagstatus.

Sverige är som stat redan skyldig att respektera barnkonventionen. För att leva upp till denna plikt har vi kontinuerligt anpassat lagar med särskild betydelse för barn efter konventionen. På så sätt har våra folkvalda kunnat ge kött åt konventionens viktiga men vaga ord. Vad som, till exempel, i olika sammanhang är “barnets bästa”, eller hur man konkret ser till att ett barns åsikter får betydelse har kunnat förklaras i lagarnas förarbeten, utifrån en svensk uppfattning. Det finns givetvis fortfarande barnrättsliga brister både i utformningen och tillämpningen av olika lagar men de läks inte bara för att barnkonventionen blir lag.

Genom att göra barnkonventionen till lag ger man den ett självständigt liv som den inte är rustad för. Eftersom konventionens rättigheter, som bygger på kompromisser mellan hundratals länder, i många fall är så vagt och öppet formulerade används de ofta som argument för helt motsatta ståndpunkter. Vilken tolkning som är korrekt går sällan att avgöra. Det finns ingen överordnad domstol som uttolkar konventionen och inga förarbeten. FN:s barnrättskommitté publicerar emellanåt kommentarer men de är allmänt hållna råd till konventionsstaterna och säger inte mycket om hur konventionen ska tillämpas i enskilda fall.

Om barnkonventionen blir lag flyttas makten över den från riksdagen till domstolar och myndigheter. Problemet med det är inte bara att konventionen är svår tillämpa förutsägbart, utan också att den i stor utsträckning berör sådant som politiker är bäst lämpade att bestämma över, som barns rätt till olika former av ekonomisk välfärd.

Hur barnkonventionen skulle tillämpas som lag går inte att säga. En möjlighet är förstås att domstolarna verkligen använder sig av den, och utifrån dess artiklar avgör även politiskt känsliga barnfrågor, med oklart resultat. Ett annat och kanske mer realistiskt alternativ är att lagen inte anses särskilt användbar och snarare blir en pappersprodukt.

Utredningen om barnkonventionen duckade de svåraste rättsliga frågorna och gav inget besked om, och i så fall hur, barnen själva ska kunna hävda sin rätt att, exempelvis, “till fullo delta i det konstnärliga livet” inför domstol. Fler svar kommer att finnas i det lagförslag som nu förbereds men även det kommer att lämna många frågetecken. Om barnkonventionen blir lag ger vi oss nämligen in på okänd juridisk terräng, till oklar nytta. Nog för att politiker uppskattar storslagna gester men det vore bättre om regeringen gnetade på med barnens rättigheter nere på verkstadsgolvet.

 

Läs också:

Missbruket av juridik förstör debatten

Barnkonventionen räddar inte Haddile

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och kolumner.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!