Johannes Forssberg
Få saker väcker så mycket indignation som asylsökande som har mage att klaga. Den som uttrycker missnöje över sin tillvaro på boendet är en kravmaskin och en lyxflykting. Hen ska bara vara väldigt tacksam och hålla tyst och åka hem om det inte passar.
Det krävs bara en liten gnutta inlevelseförmåga för att förstå den besvikelse många asylsökande känner. De hade fått höra att om de bara klarade den svåra flykten hit skulle de komma till ett land där de var behövda och välkomna. Ett land där det fanns arbete och bostäder, där det inte bara gick att överleva utan också att leva.
De trodde att uppehållstillstånden var stadiga och snabba och att familjen skulle få följa efter i flygplan i stället för i gummibåtar.
Nu sitter de fast på boenden som blir eländigare för varje ny upphandling som Migrationsverket gör. De har några kvadratmeter var i rum fyllda av främmande människor som mår lika dåligt som dem. Varje skrymsle är fullt av folk. Ingenstans kan man vara i fred. Det finns inte mycket att göra annat än att vänta i uppemot två år på ett tillfälligt uppehållstillstånd.
Och att våndas över familjen där hemma, som i de allra flesta fall inte kommer att få komma hit.
Det är en tillvaro som skulle bryta ner de flesta av oss, och många av dem som lever i den var svårt traumatiserade redan när de kom. Eftersom boendena ofta ligger ensligt och avsides är det besvärligt att ta sig därifrån och få ens en stunds respit.
Med tanke på allt det här är det knappast förvånande att våldsamheter ofta bryter ut på boendena. Detta är något SD-anhanget tar som intäkt för att de asylsökande är en våldsam grupp. Som om inte våldsbenägna individer skulle triggas även om det var över 100 000 svenskar som trängdes under dessa betingelser.
Situationen på boendena är farlig, i första hand för de asylsökande själva. Och det finns skäl att tro att läget bara kommer att bli värre. En grundförutsättning för att tillvaron på boendena ska kunna förbättras, och de som bor där skyddas från våld, är att vi vet hur verkligheten ser ut. Men enligt ett avslöjande i DN (20/1) har polisen i interna direktiv bestämt att uppgifter som rör brott och andra ordningsstörningar vid asylboenden ska sekretessbeläggas.
Det är en policy som, om DN:s uppgifter stämmer, är högst tvivelaktig juridiskt.
LÄS OCKSÅ: Fredsvänstern är tyst när Putin bombar
En av DN:s poliskällor tror att det finns politiska skäl bakom beslutet. Om det finns minsta sanning bakom den teorin vore det skandalöst. Att inskränka handlingsoffentligheten av rädsla för främlingsfientlighet vore att ge upp hoppet om det fria meningsutbyte som principen ska främja.
Extremisterna behöver inga myndighetsuppgifter för att hetsa mot asylsökande. Det gör de alldeles oavsett. Och den information polisen inte vill dela med sig av kommer ut på hatsajterna ändå, i förvanskad och försåtlig form.
Handlingsoffentligheten ska främja en “allsidig upplysning”. Det är precis vad som behövs när det gäller flyktingboendena för där lever hundratusentals människor i en hopplös och mytologiserad skuggtillvaro.
Att lämna dem i sticket kan få förödande konsekvenser.
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor