Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johannes Forssberg

Alla har sina egna favoritterrorister

Jag vet inte vad den halländska nazisten och hans förmodade SD-kumpan skulle med 50 kilo dynamit och ett antal tändhattar till.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Männen är hittills bara misstänkta för brottet det innebär att olovligen hantera sprängämnena.

Det kanske framkommer att de hade planerat något fruktansvärt. Eller att dynamiten inte kan kopplas till några våldsplaner. Så länge ingen vet något vill jag inte spekulera. Det är för mig en självklar yrkeshållning. Tyvärr är den inte förenlig med reaktionssamhällets lagar.

Twitter har gått hårt åt ledarskribenternas "tystnad" om dynamitnazisten. "Var är alla upprörda ledarskribenter? ", undrar någon. "Gäller ordet terrorism bruna ansikten men inte bruna skjortor? " frågar sig en annan.


Frågorna är egentligen inte frågor, utan antydanden. Det man vill antyda är att (liberala) ledarskribenter inte tycker att nazister är så farliga men gärna överdriver det islamistiska terrorhotet.

Den sortens anklagelser kommer man inte undan genom att hänvisa till bristande information. Fakta spelar ingen roll i reaktionssamhället. Att vänta på fakta är suspekt. I alla fall när det rör sig om fakta som underbygger den på förhand bestämda tesen. Dumvänstern har redan bestämt sig för att högerextremisterna står för det i särklass värsta terrorhotet. Spekulationer om naziterror behöver därför inte underbyggas så noga.

 

Samma personer är däremot försiktiga med att dra förhastade slutsatser när det rör sig om misstänkt islamistisk terror. Eftersom det i grunden är lite suspekt att uppmärksamma sådan. När nazister är i farten rör det sig omedelbart om ett allvarligt hot mot samhället.

När Taimour Abdulwahab var snubblande nära att spränga dussintals i luften påminde Twitter i stället om Hasse och Tages sketch om Harrisburg. Det var så osannolikt att en självmordsbombare skulle spränga sig i Stockholm att det knappt ens hade hänt.

Dumhögern fungerar tvärtom. De har bestämt sig för att den islamistiska terrorn är den enda som är värd att tala om. För dem är det suspekt att tala om Breivik som terrorist – de ser det som ett sätt för eliten att förtiga det islamistiska terrorhotet. Som de ser precis överallt.

 

Från skyttegravarna i respektive sandlåda har de här grupperna haft en stor och destruktiv påverkan på debatten. Så fort ett av hoten diskuteras kommer de dragandes med sina "favoritterrorister": Varför skriver du inte om nazisterna/jihadisterna? Varför springer du deras ärenden?

Det finns ingen anledning att ställa jihadist- och vit makt-hoten mot varandra. Att uppmärksamma det ena innebär inte ett förtigande av det andra. Båda grupperna är våldsamma och utgör ett hot mot samhället. Sedan är det naturligt att jihadisterna uppmärksammas mer, när de med ofattbar grymhet krigar för att bygga ett fruktansvärt imperium, med hundratals svenskars hjälp.

Oavsett vilken form av extremism saken gäller är man inte en ädlare motståndare till den bara för att man reagerar snabbare än blixten, med starkast möjliga känslor, innan någon riktigt vet vad som har hänt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!