Byråkrati
De så kallade blomkålsbaronerna langar påsar som innehåller obskyra utsäden, i stället för knark.
När gränderna framåt våren fylls av pumpapundare och vitkålsentusiaster som håglöst kliar sina gröna fingrar i väntan på frön kommer man att fråga sig - vad var det som hände med Sverige?
Svaret på den frågan lyder: "Statens jordbruksverks föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter".
Den här skriften, som fram till i morgon är ute på remiss, kommer om den antas att tvinga många småskaliga fröhandlare att antingen lägga ner eller leva utanför lagen.
Föreskriften kräver att de registrerar varje liten frösort hos jordbruksverket, till en kostnad av 3000 kronor, följt av en årlig avgift på 2000 kronor.
Om det var kokablad de odlade skulle det inte vara något problem. Men det är tyvärr inte fullt så lönsamt att sälja utsäde från någon ovanlig gammal skånsk löksort.
Avgifterna blir omöjliga för småföretagare som har hundratals slags frön i sortimentet, varav de flesta enskilt inte säljer för mer än någon tusenlapp om året.
Jordbruksverket kräver dessutom inte bara pengar. De vill ha utförlig skriftlig dokumentation om varje slags gröda, som om allmogen som historiskt har odlat dem har bestått av disputerade botaniker.
Ingen kommer undan byråkratin, inte heller den fröföretagare som faktiskt lyckas få ordning på både papper och pengar. Frösorterna som godkänns får bara säljas i ett visst antal gram per påse, och i en viss sammanlagd kvantitet per år.
I föreskriften slår jordbruksverket till exempel fast att mängden sålt utsäde av en viss slags sparris inte får överstiga 6,5 kilo.
Dokumentet är en parodi på byråkratisk galenskap, som man skulle kunna skratta åt om det inte vore för konsekvenserna.
När ett antal köksväxter inte längre får säljas - och därmed inte kommer att odlas - försvinner både kulinariska, kulturhistoriska och biologiska värden.
Trädgårdsodlarna får nöja sig med det torftiga sortiment som tillhandahålls av en handfull utsädesimperier. Vi får tråkigare tomater på tallriken och smaklösare sallad. Samtidigt förlorar vi genetisk back-up, som skulle vara värdefull om något hände med våra i dag vanligaste grönsaker.
Bisarrt nog är syftet med jordbruksverkets föreskrift - och EU-direktivet som den är en nitisk tolkning av - i stället att stärka den biologiska mångfalden.
I övriga Europa är det lättare tolka direktivet så.
I exempelvis Storbritannien och andra länder uppfattas det i dagsläget som olagligt att sälja icke-certifierade frön även till hobbyodlare, på grund av det nuvarande utsädesdirektivet.
Sverige valde en självständigare väg på 90-talet, förra gången fröbyråkratin blev en symbol för Bryssels maktfullkomliga kyla. 1998, efter starka protester mot utsädesdirektivet, ändrade jordbruksministern Annika Åhnberg lagen så att den inte blev ett bekymmer för småskaliga fröföretag.
Den integriteten behövs nu igen. Det finns risker med alltför fria flöden av frön, men Jordbruksverkets föreskrift gör ingenting åt dem. Fröna kommer inte att analyseras genetiskt. Det handlar inte om att upptäcka fel och förhindra sjukdomar. Det är byråkrati för byråkratins skull.
Jordbruksverket borde samarbeta med de små fröföretagen i stället för att bestraffa dem. Om inte annat för att myndigheten även har i uppgift att göra Sverige till en "ledande matnation".