Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Madestam

Tomma ord räddar inte landsbygden

Många partier talar om vikten av en levande landsbygd. Men om det ska bli verklighet behövs konkret politik.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromveckan besökte jag byn Jormvattnet, cirka 25 mil norr om Östersund. På min bilresa dit och hem mötte jag få bilar. En och annan turist syntes på vägen, men annars var det rätt tomt på folk i de jämtländska skogarna.

I Jormvattnet bor ungefär 90 personer. I höstas stängde servicebutiken som sålde livsmedel, skötte utlämning från Systembolaget, var apoteks- och postombud samt bensinstation. De varor och tjänster som krävs i det dagliga livet blev det genast svårare för Jormborna att få tillgång till.

På semestern tycker många svenskar att det är trevligt att åka ut på landsbygden, där får vi lugn och ro och kan njuta av friluftsliv. Men i vardagen väljer merparten av svenskarna bort landsbygden. De flesta vill bo i eller nära staden, där det i dag är som svårast att få bostad men där det finns gott om arbete, service och nöjen.


Urbaniseringen i dag sker dock inte på landsbygdens bekostnad, utan genom att fler föds i staden, liksom att invandring från andra länder primärt sker till städer. Men hur ska vi göra det möjligt för Jormborna att bo kvar, och skulle det även vara möjligt att locka stadsborna att flytta till landet?

Partierna lyfter ofta fram landsbygden som viktig och flera har försökt lansera sig som landsbygdspartier. Men oftast sker det i form av retoriska punktinsatser. Partierna håller inte i frågan, vidareutvecklar frågeställningen och föreslå konkreta reformer. Inget parti har lyckats politisera frågan, trots att detta är en i allra högsta grad levande konfliktdimension i svenskt samhällsliv.

 

Partierna har stannat vid okontroversiella slagord om ”Levande landsbygd” och inte sagt så mycket mer än att det är viktigt med ett vitalt företagsklimat för att skapa jobb.

Den förra regeringen utredde hur den kommersiella servicen i glesbygden kan förbättras, förslag som presenterades i våras. För några veckor sedan tog den nuvarande regeringen initiativ. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tillsatte en parlamentarisk kommitté med uppdrag att föreslå en sammanhållen och hållbar landsbygdspolitik.

Utifrån tidigare forskning finns några lärdomar för utredningen att ta med sig. Möjliggör regional utveckling genom att företag inom regionen kan samverka, då stärks enskilda företag och regionen i sin helhet. Men för samverkan krävs självfallet infrastruktur, lokalt inom regionen, men även mellan städer och landsbygden.


Locka högutbildade till landet (vilket krävs med mer utvecklat näringsliv), eftersom dessa är mer flexibla och därmed bättre på att tackla en föränderlig arbetsmarknad. Ett sätt att locka högutbildade vore ett landsbygdsrelaterat avdrag på studieskulden. Även invandrad, högutbildad arbetskraft bör aktivt lockas. Värna naturvärdena eftersom dessa ofta är en orsak till att flytt från stad till land överhuvudtaget sker.

Låt oss nu hoppas att ”levande landsbygd” blir mer än en flashig slogan att slänga sig med i debatten. Nu finns chans att föreslå kreativa konkreta idéer som kan få Jormvattnet att spira av liv mer än bara några veckor om året.