Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Madestam

Löfven måste visa mod i flyktingfrågan

Den akuta flyktingkatastrofen har skapat en möjlighet för politiker som vill verka för öppenhet. Statsministern borde ta chansen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Den gångna veckan är vi många som känt vanmakt, sorg och ilska. Flera av oss har gråtit över flyktingkatastrofen i världen.

Förmodligen var det den outhärdliga bilden på Aylan, 3, som satte i gång våra panikkänslor. Paniken över att något måste göras. Nu. Eller allra helst igår.

De flesta reagerar kraftfullt. Vi vill hjälpa. Vi vill få slut på människors lidande. Dessa känslor tycks finnas i de flesta europeiska länder.

Bilden på Aylan och på de utsatta flyktingarna på stationen i Budapest får oss att vakna och inse att det inte går att göra en uppdelning i vi och dom. Kanske kommer det att bli en brytpunkt där de politiker som står upp för öppenhet får stöd, medan främlingsrädda tappar i förtroende.

Frågan som splittrar är hur katastrofen ska lösas. Är det genom att säga ”kom inte hit, åk någon annanstans” eller ”kom hit, vi vill hjälpa”? Är det genom att fokusera på hur Sverige blir mer restriktivt i mottagandet eller på att Sverige alltjämt ska ha en öppen hållning?

 

Detta är en brännhet diskussion och skapar en tydlig politisk polarisering. Det fick vi också se den gångna veckan. I Aktuellt debatterade SD-ledaren Jimmie Åkesson och mot Centerns Annie Lööf.

Åkessons argumentation går ut på att Sverige inte ska ta emot fler flyktingar. Istället ska vi sluta ”locka hit” människor, genom en alltför generös flyktingpolitik. Vår signalpolitik måste bli kyligare. Folk lockas att tro att de är välkomna.

Åkesson har inga svar på vad man ska göra för de människor som likväl lyckats fly hit. Huvudargumentet handlar om att Sverige inte ska ta emot flyktingar utan i stället skjuta till pengar till hjälp i ”närområdet”.

Även Lööf var glasklar i sitt budskap: Sverige ska vara ett öppet land och möjliggöra för människor att integreras. Självklart ska alla EU-länder ta emot flyktingar, men de som Sverige tar emot ska inte betraktas som ett problem.

I absoluta termer är det en försvinnande liten grupp som kommer till Sverige, om än inte relativt sett inom EU som helhet. Debatten kom alltså att handla om ”hjälpa där” kontra ”hjälpa här”. Kanske utesluter de inte varandra men samtidigt finns det människor som flytt till vårt land, liksom flera som är på väg. Och dessa måste vi förhålla oss till, vilket Lööf underströk.

 

Åkesson och Lööf får i nuet betraktas som varandras motsatser i svensk flyktingdebatt. Dessvärre är många politiker tysta, även om några trätt fram under veckan. Tystnaden hänger delvis säkert ihop med rädslan att ösa vatten på Åkessons kvarn.

En som tidigare inte tvekade att uttala sig var Fredrik Reinfeldt. Lööfs position var hans. Reinfeldt var även en partiledare med högt förtroende hos väljarna.

I veckan publicerade Novus en undersökning av partiledarnas förtroende hos svenska folket. Lööf toppar just nu förtroendeligan. Förhoppningsvis handlar det stärkta förtroendet inte bara om att Lööf blivit mer varm i kläderna, utan även om hennes mod att stå upp för ett öppet Sverige.

Omvänt kan vi hoppas att det förtroende hon vunnit hos väljarna förvaltas på det vis som demonstrerades i Aktuelltstudion. Som en som vågar säga: ”kom hit, vi vill hjälpa”. Nu väntar många väljare på att nuvarande statsminister Stefan Löfven ska visa samma mod. I detta nu finns momentum i att i ord och handling verka för öppenhet.