Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Madestam

Ledare: Fadderfamiljer kan öka integrationen

2013 - fadderfamiljens år?

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett år har passerat och mycket har hänt: Socialdemokraterna reder ut sin värsta kris någonsin genom ett överraskande partiledarskifte; Vänsterpartiet väljer ny ledare som inte blev den räddning man hoppats på; gnissel i Alliansen med bland annat uteblivna lägerresor till Småland som konsekvens; Sverigedemokraterna har totalkaos och belönas av väljarna, med mera.

Vad 2013 har att erbjuda vet vi inte, mer än att partierna börjar ladda på allvar inför följande år med val till Europaparlament respektive riksdag.

Dock kan man önska vad som skulle hända.

Min önskan är att integrationspolitiken kommer ännu högre upp på dagordningen, och att något parti vågar föreslå införandet av " fadderfamilj till flyktingar och invandrare i samhällets utkanter".


Om klassbegreppet används är det uppenbart att Sveriges underklass i dag till stor del utgörs av invandrare. Som Södertäljebo vet jag att det finns många som upplever sig leva utanför det svenska samhället.

Det handlar inte bara om nyanlända flyktingar utan även andra grupper av invandrare som aldrig lyckats komma in i det svenska samhället.

De kan inte svenska, de har inga svenska vänner, de upplever ett utanförskap som i längden får destruktiva konsekvenser, för samhället i sin helhet och den enskilde individen.

Integration handlar om möten mellan människor.

Mötet skapar möjlighet att röja fördomar och rädsla för det okända. I mötet ligger nyckeln till lyckad integration.

Frågan är då hur möten skapas. Mångas svar är; genom att få ett jobb. Utöver att man tjänar en lön att leva på, lär man sig språket, träffar svenskar och får ett sammanhang.

Självklart är ett jobb viktigt. Men arbete i sig skapar inte per automatik det så nödvändiga mötet mellan människor. Det är fullt möjligt att fortsatt leva parallellt med samhället trots ett jobb. Och dessutom, att få ett arbete är i sig är svårt och kan ta tid.


Ett konkret förslag på hur möten kan ske mer omgående och djuplodat är genom införandet av fadderfamiljer.

Det innebär att familjer eller enskilda personer åtar sig att bli faddrar till flyktingar och invandrare som har svårt att komma in i det svenska samhället.

En fadder skall fungera som en vägledande vän.

Faddrar kan dels få en katalyserande funktion att lära sig svenska i vardagen, att helt enkelt få prata svenska, vilket är en av flera biljetter in i ett samhälle.

Fadderfamiljen kan vidare visa hur man knäcker koder i det svenska samhället, till exempel byråkratiskt, kulturellt och socialt. Hur ställer jag mig i bostadskö? Varför firas midsommar?

Fadderfamiljen skall vara stöd i att förstå och lära känna det svenska samhället, utöver att de kan bli fina vänner. Ambitionen är dock integrering och inte assimilering varför även faddrarna har att lära av det okända.

Huvudskälet till detta förslag är dock att hjälpa de människor som lever utanför samhället att bli en del av detsamma.


Ett obligatoriskt fadderskap vore självklart att föredra men är förmodligen en utopi. Alternativet är ett system där incitamentet att verka som fadder blir tydligt, till exempel genom skattereduktion eller ekonomisk ersättning.

Låt 2013 bli ett år där frågan om integration inte handlar om enskilda partiers upp- och nedgångar i opinionen utan riktiga möten mellan människor.