Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Madestam

Har Löfven fastnat i kollektivismen?

Det parti som vill vinna val måste ha visioner som attraherar kräsna individer. Klarar ett kollekti­vistiskt parti som Socialdemokraterna av det?

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Politik handlar inte bara om kronor och ören och konkreta reformer. Politik är också, kanske främst, visioner och berättelser. Socialdemokraternas ledarskifte har hittills belönats med ökat opinionsstöd. Stefan Löfven har rekryterat lite nya personer till partiledningen. Han har deltagit i sin första parti­ledardebatt i tv. Och han har pratat om jobben, jobben och jobben, och om utbildning. Men inte om så mycket mer, egentligen.

Nu börjar en viss otålighet att skönjas. Varför kommer inte mer, var är de visionära idéerna? Varför trampar Löfven inte gasen i botten för att försöka återta regeringsmakten genom en visionär berättelse om dagens och framtidens Sverige?

Svaret lyder: därför att ett parti som Socialdemokraterna i dag inte vet vad de ska berätta. De har nämligen svårt att knäcka koden för hur ett mer kollektivistiskt orienterat parti passar in i den extremt individualistiska tidsanda vi lever i.

 

Frågan är om det ens går att lösa denna ekvation. Individualistiska samhällen präglas nämligen av individ­centrerade människor med krav på frihet och valfrihet, som kan själva, utan hjälp av kollektivet. Dessa resursstarka individer är till stora delar ett resultat av ett långt socialdemokratiskt makt­innehav och utvecklandet av en generell välfärdsstat. Människor har fått det bra, och har utvecklats till självständiga, kritiskt ifråga­sättande individer, där jaget - individen - många gånger är viktigare än laget - kollektivet.

En konsekvens blir att partier med bas i kollektivistiska värden inte blir lika intressanta. På sätt och vis har man regerat bort sig själva.

 

Nöten att knäcka för Socialdemokraterna är att övertyga individualisterna om vikten av jämlikhet, solidaritet och rättvisa. Eller mer korrekt uttryckt - att få sina idéer att passa in i ett individorienterat samhälle. En gång i tiden hette den socialdemokratiska visionen Folkhemmet, senare det Starka samhället. Dessa lyckades attrahera och ledde till regeringsmakten i många år, så pass många att partiets grundläggande värden kom att färga av sig på det svenska samhället. Vi fick en social­demokratisk hegemoni.

Sedan flera år tillbaka håller denna ideologiska dominans på att tappa sitt grepp om svenskarna. Det är sannolikt för tidigt att tala om en borgerlig eller "Nya Moderaterna-hegemoni", men något har hänt i det svenska samhället.

Nöten att knäcka för det parti som vill vinna regerings­makten är att sätta fingret på och formulera berättelsen om vad de kritiskt ifrågasättande och frihetskrävande individerna efterfrågar och ser som bekymmer i sin vardag. Partier som tar utgångspunkten i kollektivet framför individen får här problem.

 

Löfvens utmaning att inlemma kollektivistiska värden i ett individualistiskt samhälle är på sätt och vis som att försöka trycka ned en trekantig kloss i hålet för den fyrkantiga klossen på leksakslådan. Men kanske funderar Löfven, Magdalena Andersson med flera just nu på om det går att slipa av något hörn för att bättre passa in? Kanske kommer Löfven snart börja prata om mer än jobben, jobben och jobben och i stället formulera en vision? Kanske kommer han att prata om hur det går att garantera väljaren en egen liten vindsvåning i huset som var tänkt som ett kollektiv. Men blir det inget "Nya Folkhemmet" - ja, då finns det mer attraktiva berättelser för me, myself and I.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!