Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Madestam

Framgångsrecept för krispartierna

Ett litet sammansvetsat och kreativt gäng med gemensam kompass.

Det tycks vara vägen till framgång för krisande partier.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För några veckor sedan kom journalisten Anders Pihlblads bok om Nya Moderaterna ut (Natur & Kultur). I boken ges en initierad beskrivning av hur Moderaterna blev Nya Moderaterna och vann mer eller mindre hela kungariket. På sätt och vis kan boken läsas som en handbok i "hur man når framgång som parti". Samtidigt handlar boken om Moderaterna. Och Moderaterna är inte samma sak som exempelvis Socialdemokraterna eller Kristdemokraterna.

Varje parti har en unik kultur som sätter ramar för vad som är möjligt.

Pihlblad pekar ut ett antal faktorer som förklarar hur Moderaterna gick från fall till uppgång. Somliga av dessa vill jag påstå är unika för just Moderaterna och skulle ha svårt att göra sig gällande i något annat parti. Samtidigt läser jag in en röd tråd i beskrivningen av Moderaternas framgångssaga, som kan vara universell för vilket parti som helst som vill nå framgång.

Vad det handlar om är betydelsen av att vara en mindre grupp människor som litar på varandra och som har ett gemensamt mål, och som dessutom intar olika roller och därmed kompletterar varandra.

Enkelt uttryckt: vikten av att vara ett litet sammansvetsat gäng som vill åt samma håll. Och som dessutom har gett sig sjutton på att lyckas nå målet.

Per Schlingmann uttrycker det som att den lilla gruppen han ingick i hade "en gemensam kompass" och att de litade på varandra och hade olika uppdrag.

I Moderaternas fall åkte detta lilla gäng, bestående av en handfull personer, i väg på hemliga möten och konfererade ihop sig, tänkte kreativt och svetsades samman.

 

I min egen forskning har jag stött på just den här typen av resonemang bland partiaktiva: betydelsen av en kompletterande grupp människor, som litar på varandra och som har ett gemensamt mål.

Socialdemokraternas historiska framgångar har bitvis handlat om det här.

Trots partiets identitet som folkrörelse, där hela rörelsen skall vara med på vagnen, så kan framgångarna också här förklaras av "ett sammansvetsat gäng" runt partiledningen.

Erlander hade sina pojkar exempelvis. Partiets kristid de gångna åren kan omvänt förklaras av avsaknaden av "det lilla kreativa gänget med gemensam kompass".

 

Miljöpartiet är ett annat exempel. Språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samlade en mindre grupp omkring sig med syftet att bli ett seriöst, ansvarstagande och regeringsdugligt parti i stället för en alternativ rörelse som agerar stödparti när det passar andra.

Gruppen tog bland annat strid om symboliskt viktiga frågor som EU-medlemskapet och medborgarlön.

Det lilla gängets kreativitet kan alltså, om partiet tillåter, bära långt. Men på samma sätt tycks dess kraft kunna sina eller gå om intet när gruppen eller dess förutsättningar  förändras.

 

I Nya Moderaternas fall är nog frågan om magin i det lilla gänget, varav flera personer dessutom försvunnit, i dag är borta. I andra partier, som befinner sig i väljarmässig kris, kanske det tvärtom finns en öppning för att formera det där lilla gänget.

Men det förutsätter att partiet i sin helhet vågar ta till sig och lita på den lilla gruppens kreativa förslag, hur otäckt det än kan tyckas vara.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!