Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jenny Madestam

Dags att införa marknadshyror

Sysselsättning kommer bli en av valets viktigaste frågor. Men sysselsättning är betingad av flera andra frågor.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För att ha eller kunna få ett arbete krävs till exempel utbildning, infrastruktur, barnomsorg, sjukvård, invandring och även jämställdhet. Men det krävs även någonstans att bo.

 

Detta sista tenderar dock att hamna i skymundan i den valfebriga debatten. Det är inte konstigt eftersom frågan dessvärre rymmer tydliga vinnare och förlorare, vilket är knivigt för politiska makthavare att hantera. Inte minst i valtider.

Att bostadspolitiken är essentiell för sysselsättning förefaller självklart. Sett till den bostadspolitiska debatten, och förda politiken i Sverige, är sambandet frånvarande.

I utredning efter utredning pekas ett antal grundläggande problem med svensk bostadsmarknad ut. Ett handlar om den icke fungerande hyresmarknaden. Det byggs för få hyresbostäder. Orsaken är att det inte lönar sig att upplåta sådana fastigheter. Detta på grund av hyresregleringen, att hyror förhandlas fram och att andra hänsyn tas än marknadsekonomins lagar om utbud och efterfrågan.

 

En ytterligare konsekvens av att inte tillämpa marknadshyror blir att rörligheten på bostadsmarknaden avtar. De som bor i billiga hyresbostäder i attraktiva områden flyttar inte. De flesta ser problemet.

Nationalekonomer har länge förespråkat införandet av marknadshyror. Men alla vet att detta kommer att skapa ilska i vissa grupper. Av dem som i dag bor i billiga hyresrätter i attraktiva områden kommer sannolikt många få svårt att bo kvar.

 

Ett argument mot marknadshyror är att dessa stänger ute till exempel unga, lägre socialgrupper och invandrare från vissa bostadsområden. Men så är ju fallet redan i dag. Ingen får i nuläget tag på en hyresrätt i Stockholms innerstad, om du inte har pengar eller kontakter. Och de som bor i dem, bor i dag subventionerat.

Ett annat problem är bostadsbeskattning. Den borttagna statliga fastighetsskatten 2008 var oklok. Fastighetsskatten var en trygg inkomstkälla för staten som dessutom inte påverkade beteendet nämnvärt. Det som åtföljde borttagandet var en höjd reavinstskatt vid försäljning vilket naturligtvis blir hämmande för rörligheten.

Utöver dessa hinder brukar även ränteavdraget nämnas som ett. Att sänka ränteavdrag på bolån kan även det verka positivt för bostadsmarknaden eftersom priserna sjunker.

 

Dessa grundbultar i bostadsfrågan vågar partierna inte tala högt om. Självklart vill inte alliansen, med Kristdemokraterna i spetsen, prata om problemen med den slopade fastighetsskatten. Men inte heller Socialdemokraterna säger sig vilja återinföra en sådan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mer positiva men är tysta. Marknadshyror vill ingen nämna. Centerpartiet håller en dörr på glänt men annars är det stängt.

Att ta i dessa bostadspolitiska frågor inför ett val tycks likställas med politiskt självmord. Det kommer väcka ilska hos vissa grupper. Vem vill göra sig ovän med villaägarna eller Hyresgästföreningen, nu?

Dock är problemen med svensk bostadsmarknad stora, åtgärder är behövliga. Riksbankschef Stefan Ingves föreslog att en bred politisk kommission bör tillsättas för att lösa bostadsmarknadens problem. Ett klokt förslag som partierna bör realisera. Efter valet. Fram till 14 september talar vi tyst om bostadsfrågan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!