Jenny Madestam

Borg, gör allvar av
ditt kvoteringshot

Det kan vara så att jag hamnat där jag är i dag på grund av kvotering. Men det kan lika gärna vara så att jag innehar min position enbart på grund av kompetens och skicklighet. Jag vet inte riktigt vilket som är fallet.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det var i alla fall uppenbart att det saknades jämförelsevis yngre kvinnor som kunde och ville analysera svensk politik i medierna när jag började tillfrågas. Det här är naturligtvis något jag tänkt på: Är jag där jag är på grund av min personlighet eller på grund av min CV? Sannolikt är det en kombination.

Utan mina meriter hade jag inte kommit i fråga, och mina meriter har jag skaffat mig genom kompetens (en doktorsexamen är ett konkret bevis), men utöver dessa spelar mitt kön sannolikt in. För ett antal år sedan möttes jag många gånger av svaret från journalister när jag hänvisade till någon av mina manliga kollegor: "Nja, vi vill gärna ha en kvinna".

Samtidigt som jag funderat på om jag är ett resultat av kvotering, eller ej, så gör det mig faktiskt inte ett dugg om så är fallet. Tvärtom tycker jag det är bra. Jag vet nämligen att jag, likt andra kvinnor i offentlighetens ljus, fyller en viktig funktion som förebilder och rollmodeller. Och denna symboliska aspekt är enormt viktig för ökad jämställdhet på sikt.

Forskning visar att när kvinnor hamnar på positioner som tidigare varit huvudsakligen manliga domäner så påverkar detta attityder och värderingar.


När kvinnor blivit ledare där det saknats kvinnor har inställningen till dessa blivit mer positiv. När kvinnor visar att de kan leda, regera, uttolka, teoretisera, prognostisera och så vidare, påverkas både mäns och kvinnors attityder. Kvinnor blir på så vis inte längre avvikelsen utan en del av normen.

Att partierna införde principen om varannan damernas på listor till våra folkförsamlingar var därför mycket viktigt. Av samma anledning är Annika Falkengren, Pia Sundhage, Annie Lööf, Magdalena Andersson, Margit Silberstein, Jenny Strömstedt och så vidare - så enormt viktiga.

En sektor som visat sig sacka efter i jämställdhet är näringslivet. Efter midsommarhelgen meddelade finansminister Anders Borg att han kan tänka sig kvotering till svenska bolagsstyrelser. Det vore strålande. Inte minst eftersom det redan i dag sker kvotering: ur det egna (manliga) jaktlaget. Om till och med länder som Italien, Spanien och Frankrike infört kvoteringslagstiftning, är det milt sagt pinsamt att "världens mest jämställda land" inte vågar ta till denna jämställdhetsreform för näringslivet. Att hälften av ledamöterna i bolagens styrelser är kvinnor blir naturligtvis en viktig symbolhandling som kommer påverka attityder och värderingar.

Ett problem är dock att både kvinnor och män inom näringslivet är skeptiska. Kvinnorna vill inte misstänkliggöras för inkompetens, männen vill inte mista sin makt. Båda borde lägga sin ängslan över kvotering åt sidan.


Att överhuvudtaget komma i anspråk för att bli inkvoterad kräver naturligtvis vissa grundförutsättningar (kunnighet och kompetens). Kan vissheten om detta hållas fast vid, önskar jag att kvinnorna kan lyfta blicken och se den erhållna positionens symboliska funktion.

Till männen säger jag: get used to it. Vi i den andra hälften av befolkningen är kompetent och vill ni inte flytta på er så är det ert problem. Vi tar gärna Borg till hjälp för att så ska bli fallet.