Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jenny Madestam

Blir landet fattigt
av antidepressiva?

Nyligen fick vi vetskap om att allt fler gravida kvinnor äter antidepressiv medicin under graviditeten. Den tidigare restriktiva hållningen lättas på utan att kunskapen om konsekvenserna för fostret har ökat.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I en rapport häromåret jämfördes förbrukning av antidepressiva preparat mellan OECD-länderna. Sverige hamnar på femte plats. Bara Island, Australien, Kanada och Danmark har en högre konsumtion. Socialstyrelsen rapporterade för ett par år sedan att konsumtionen av antidepressiva medel ökar i Sverige, speciellt bland unga.

 

Många har nog också erfarenhet av att distriktsläkaren, i all välmening, erbjuder en förskrivning av dessa preparat, vare sig besöket handlat om sömnsvårigheter eller allmän trötthet. Antidepressiva medel har blivit ett generalrecept när vi vill må bättre i själen.

Det är enkelt och billigt i jämförelse med terapi. I Sverige knaprar vi så en hel del av dessa piller, för att bli gladare och lugnare. Men den här typen av preparat har även biverkningar. Ditt känsloliv blir, på gott och ont, mer utjämnat.

Svenskens storkonsumtion av antidepressiva mediciner kan funderas över. Mår vi mycket sämre jämfört med folk i andra länder? Visst, vi har ett kyligt klimat och är lite ensamma här uppe i norr, men kan det förklara svenskens deppighet?

 

Varför är då inte också norrmännen eller finländarna storkonsumenter? En annan förklaring kan handla om att svenska läkarkåren är mer generös med förskrivning av serotoninhöjande preparat jämfört med läkare i andra länder. Frågan blir då varför?

Är svenskar mindre toleranta till att må dåligt? Vår toleransnivå för nedstämdhet och ångest kanske är lägre jämfört med andra länders? Vi accepterar inte att må dåligt!

Oavsett förklaring till vår höga konsumtion är det intressant att reflektera över vad det stämningshöjande pillerätandet gör med oss och vårt samhälle. Får det konsekvenser på samhällsnivå att en del av befolkningen äter mediciner som påverkar känslolivet? Man kan hävda att svenskar är gladare och mer positiva jämfört med andra folk, vilket kan verka konstruktivt för samhället.

 

Glada, positiva och lugna människor torde skapa ett harmoniskt och effektivt samhälle. Deprimerade, ledsna och ångestfyllda svenskar borde väl leda till ineffektivitet och samhällsoro? Inte minst borde det skapa mer sjukfrånvaro och därmed högre samhällskostnader? Kanske.

Samtidigt kan det vara tvärtom, att samhället och dess utveckling försvåras av att människors känsloliv trubbas av. Samhällen, inte minst dess förändring och framgång, skapas nämligen av människors idéer och kreativitet.

Och idéer och kreativitet kräver känslonärvaro. Både goda och jobbiga känslor. Forskning har visat på samband mellan psykiska problem och kreativt skapande. Myten om det ”galna geniet” bekräftas.

 

Naturligtvis ska de verkligt deprimerade äta antidepressiva preparat. I dag är det dessvärre inte ”bara” denna grupp som får ett recept i handen. Långt ifrån. Men, vill vi ha ett dynamiskt samhälle är det nog dags att börja fundera över vår konsumtion av känsloutjämnande medicin.

Kanske ska vi istället lära oss att leva med våra, inte alltid roliga känslor. Lära oss acceptera vad det innebär att vara människa – i ett samhälle.