Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jaha, ännu ett naivt system utan koll

Expressen och Acta Publica granskar systemet med frivilliga övevakare.
Kriminalvården måste ta itu med de uppenbara problemen.
Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Tar det aldrig slut? Den frågan infinner sig efter Expressens granskning av de frivilliga övervakarna, som visar att var femte själv är straffad.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

På papperet låter idén fantastisk. Betrodda privatpersoner ur civilsamhället ställer upp som lekmannaövervakare för att hjälpa dömda som kommit ut i friheten igen eller under tiden som de har skyddstillsyn.

Dessa övervakare har främst rollen som förebilder, som ska underlätta återanpassningen till ett laglydigt liv. Men de ska också rapportera till Kriminalvården om den övervakade på nytt börjar ägna sig åt brottslighet.

Det är så som systemet borde fungera. Men Expressens granskning tillsammans med researchföretaget Acta Publica visar på en annan verklighet. En kartläggning av 15 420 biträdande övervakare under de senaste tio åren visar att var femte själv är dömd för brott. 

Övervakare och klienter misstänks i vissa fall ha begått sex- och våldsbrott ihop, som i det skakande fallet med Elin, 16 år, som våldtogs av sin familjehemspappa. Mannen fick senare sin medåtalade vän – som dock friades – som övervakare. 

Hundratals övervakare har också kopplingar till organiserad brottslighet eller extremism. 

Hur är detta möjligt? Den frågan tvingas man ställa sig allt oftare numera. Radikala islamister driver skolor, personal på hvb-hem hotar och begår övergrepp mot minderåriga, gode män förskingrar miljonbelopp från de utsatta människor som de är satta att hjälpa. 

Ett svar är troligen rekryteringsproblem. Det är väldigt många människor som behöver samhällets hjälp – barn som far illa eller är utåtagerande, brukare av olika slag, fängelsedömda med flera. Det är en utmaning att hitta lämpliga personer för alla dessa viktiga uppdrag; minst lika svårt är det rimligen att hitta frivilliga stöttepelare som är villiga att axla ansvar. 

Ett annat svar är naiva system. Det finns en enorm potential i att ta hjälp av civilsamhället. Många gode män och lekmannaövervakare gör förstås enastående insatser, som kan förändra livet för människor. 

Men det är också ett förtroende som kan missbrukas. Tidigare i våras kom en utredning med förslag på en ny myndighet som ska skapa ordning och reda i systemet med gode män. Återstår att se om det räcker.

Även Kriminalvården måste ta itu med missförhållandena. Visserligen har antalet lekmannaövervakare dragits ner kraftigt under det senaste decenniet, men nu planerar myndigheten en kraftig expansion av verksamheten.

Då måste man först få situationen under kontroll. Ett första steg är att skärpa riktlinjerna och förbättra bakgrundskontrollerna, som uppenbarligen är otillräckliga i dag. Personer som har en fot i den kriminella världen är över huvud taget inte lämpliga i rollen som övervakare. Givetvis ska inte heller dömda personer kunna välja sina kompisar som övervakare. 

Om det är svårt att locka rätt personer för uppdraget – annonsera och larma om saken. Detsamma borde förresten gälla för gode män, familjehem med mera.

För så här kan vi faktiskt inte ha det.