Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Isobel Hadley-Kamptz: Ask leder oss till medeltiden

I torsdags, efter den så kallade pudeln, berättade Beatrice Ask för Upsala Nya Tidning att hon blivit förvånad över de starka reaktionerna på kuvertutspelet. Ilskan berodde nog på att det är valår, sa hon.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ask må ha skickat ut ett pressmeddelande om att "en viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats" (i sig svindlande som specifikt påpekande från en justitieminister) men så värst säker på de principerna är hon alltså inte.
Jag tror att vi måste inse att de gredelina kuverten är ett symtom på något större. Då syftar jag inte primärt på statsministerns överslätande tillrättavisning eller på att exempelvis moderaten Anna König Jerlemyr, som profilerat sig i kriminalpolitik, försvarar Ask och bagatelliserar kuverten.
Nej, hela kriminalpolitiken har kommit att handla om att tillfredsställa det centerpartisten och juridikstudenten Hanna Wagenius fyndigt kallat "det allmänna rättsomedvetandet".
Det finns en oklar, flytande rädsla i samhället som riktas än mot nätpedofiler eller Jihad Jane, än mot buset i buskarna. Denna rädsla försöker politikerna kapitalisera på genom hårdare tag och anslutande nedrivning av de gränser som i demokratier vanligen sätts upp för statens våldsutövning.
Den massiva nätövervakningen av människor som inte ens är misstänkta för brott, genom FRA och snart datalagringsdirektivet, är ett tydligt exempel på det senare. Dit hör också oviljan att ta tag i polisens ofta tveksamt skötta internutredningar eller nu senast det av lagrådet tvärsågade förslaget om tvångsdrogprover på barn.
Medeltida rättsidéer om skamstraff och skulden som fastslagen redan i själva misstanken är bara ett litet vallgravshopp därifrån.
Att skydda människor från våld och övergrepp är statens grunduppgift. Allting annat är bonus. Detta gäller dock i lika stor uträckning våld från staten, från polis och myndigheter.

När staten inte längre bryr sig om att tillräckligt begränsa eller kontrollera sin egen våldsanvändning står medborgaren inför risken att utsättas för slumpmässiga aggressioner från både staten och från gatan. Det är då samhällen faller sönder.
Sedan jag började skriva om polisövergrepp har jag fått höra fler berättelser om sådana än jag nästan trodde möjligt. Den stora likheten mellan de övergreppen och den vanliga kriminaliteten är att det är samma människor som är mest utsatta, fattiga, invandrare, unga.
Hur ska man då kunna föreslå fler poliser, en åtgärd som rätt riktad bevisligen minskar brottsligheten, om poliserna själva inte är att lita på? Om fler poliser innebär mer, upplevd och äkta, otrygghet i de områden där polisen mest behövs?
Men den kriminalpolitiska logiken rymmer just nu inte sådana frågor. Inte heller finns det plats för allt det som döms ut som flum - som socialpolitik och missbruksvård. Alldeles särskilt inte inom borgerligheten.

Av en slump upptäckte jag att fler och fler interner pluggar på komvux. Dubbelt så många fick betyg 2009 som året innan. Det här är strålande nyheter för riskerna för återfallsbrottslighet.
Ändå är det ingenting politikerna skryter med. Sannolikt är de rädda för en opinion som skulle beteckna studiemöjligheterna som daltande. Opinionen antas nämligen vara mer intresserad av hämnd än av egentlig brottsbekämpning.
Därför fortsätter vi nedstigningen till medeltiden. Vi har helt rätt justitieminister att leda vägen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!