Men Sveriges nya finansminister Magdalena Andersson protesterar i praktiken mot kreditvärderingsinstitutens toppbetyg. Finansministern vevar på som om hon fortfarande var i opposition och påstår att budgetsiffrorna är de sämsta sedan budgetsaneringen under mitten av 1990-talet.
Detta påstående är inte något annat än rent trams, vilket Andersson givetvis är väl medveten om. Hon vet att den svenska statsskulden ligger runt 40 procent av BNP medan den tyska statsskulden, med sina 80 procent, är dubbelt så stor. Hon har också koll på att den amerikanska statskulden har passerat 100 procent.
Varför använder Andersson sig då av en sådan vulgärretorik? Därför att hon har bestämt sig för att dumpa det så kallade överskottsmålet i de offentliga finanserna. Målet innebär att de offentliga finanserna över en konjunkturcykel ska gå med 1 procent av BNP i överskott. Eftersom det inte går att definiera exakt när cykeln inleds eller slutar så är också måluppfyllelsen svår att mäta.
När Andersson befann sig i opposition var överskottsmålet en helig ko. Anders Borg anklagades ständigt för att smita från detta mål, och nu gör alltså Magdalena Andersson det själv: "Det är inte möjligt och direkt olämpligt" att försöka nå överskottsmålet under kommande mandatperiod.
Finansministern försöker spela överraskad över tillståndet i ekonomin. Ett trovärdighetsproblem är dock att hon - liksom finansdepartementet - i dag har en mer positiv syn på ekonomin än när Borg presenterade sin prognos på Harsund den 23 augusti. Då trodde Borg på en tillväxt på 1,9 procent i år, medan Andersson faktiskt har reviderat upp den till 2,1 procent.
Anderssons siffror skiljer sig annars inte nämnvärt från Borgs på Harpsund. Det intressanta är dock att hon gör bedömningen att ekonomin växer med 3 procent nästa år och 3,2 procent 2016. Det är med svenska mått en ganska hygglig tillväxt. Men ändå ser inte vår nye finansminister någon möjlighet att snabbare nå ett överskott. Om det nu inte går att genomföra ett sparpaket vid dessa tillväxtnivåer, när ska de då kunnas sättas in?
Under valspurten tjatade budgethöken Andersson om hur "svenska folket lånar tio miljoner i timmen för att finansiera Anders Borgs skattesänkningar." I egenskap av finansminister är statens lånebehov plötsligt av underordnad betydelse. Och det har sin förklaring i att dyra vallöften som sänkta skatter för pensionärer, höjt tak i a-kassan och generösare sjukförsäkringsregler måste finansieras.
Därför lånar svenska folket minst fem miljoner i timmen för att finansiera Magdalena Anderssons skattesänkningar och lånebehov.