Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Förpappringen gör inte skolan bättre

Helén Ängmo är generaldirektör Skolinspektionen Foto: Frida Rönnholm
Riksrevisionen är kritisk mot att Skolinspektionen gör så få återbesök. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Skolinspektionen måste göra återbesök på skolor som fått kritik. Det är dumt att lita på att de skriftliga åtgärdsplanerna ger effekt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Förpappring var ett av årets nyord i fjol. Institutet för språk och folkminnnen förklarar det som ”att varje del av verkligheten ska speglas i någon typ av papper för att vi ska ha kontroll över den”. 

Skolinspektionen är ett ypperligt exempel på hur det kan gå till. Inspektörerna åker till en skola för att det har kommit något larm, för att göra en regelbunden tillsyn eller en kvalitetsgranskning av undervisning i något ämne. 

Efter besöken skrivs rapporter, och fyra av fem skolor får bassning på något område. Skolinspektionen beslutar att skolorna, eller deras ägare, måste vidta åtgärder för avhjälpa bristerna. Påpekandena gäller ganska sällan undervisning och lärande, det handlade bara 18 procent av anmärkningarna om i fjol,

Vanligare är kritik mot att det förebyggande elevhälsoarbetet inte funkar som det borde, att det är si och så med trygghet och studiero, att elever inte får anpassat stöd och att skolledningen är otydlig. 

Skolorna åläggs att före ett visst datum skicka skriftlig dokumentation om vad de gör åt saken. Och därmed låter Skolinspektionen sig ofta nöja. 

Riksrevisionen efterlyser återbesök i skolorna

En annan statlig myndighet, Riksrevisionen, har granskat Skolinspektionen och är bestört. I Myndighetssverige uttrycker man sig hovsamt. Men smaka på följande:

”En av de vanligaste bristerna som Skolinspektionen identifierar gäller trygghet och studiero. I mer än hälften av dessa fall gör Skolinspektionen inget uppföljningsbesök utan avslutar ärendet enbart utifrån huvudmannens skriftliga redovisning”, noterade Riksrevisionen misslynt i februari.

I dokumenten kan man skriva vad som helst. Verkligheten i klassrum, korridorer och på skolgårdar kan vara en helt annan. På papperet ska ju alla elever nå målen och sin fulla potential, vara trygga, evigt entusiastiska och entreprenöriella på det. 

Rapporterna är dålig bas för kollegialt lärande

Skolinspektionen har en viktig funktion. Men dess rapporter underlättar inte för skolor att lära av varandra. Den som läser besluten får sällan information om det väsentligaste - elevernas kunskapsnivå. Den basuppgiften finns exempelvis inte med när man publicerar runt 20 sidor ris och ros efter ”regelbunden kvalitetsgranskning” på en skola. Men kritiken måste alltid ses i relation till resultaten. 

Om studieresultaten, som går att hämta hos Skolverket, är goda kanske man på andra skolor inte ska ta så stort intryck när inspektörerna klagar över att eleverna har för lite inflytande över undervisningens upplägg. Till exempel.

Granskningsrapporterna är nu ofta utformade för de närmast sörjande. Inte för kollegialt lärande. Men än sorgligare är att de ibland inte ens är till för de verkliga eleverna, deras föräldrar och lärare. Utan för att fylla pärmar, hårddiskar och datamoln med allvarsamma ord om dådkraftiga åtgärder. 

När till och med Riksrevisionen har fått nog av förpappringen - då är det dags att ta lärdom.

 

Läs även: Inte ens Skolinspektionen kan skriva riktig svenska

Lärare måst få bära ut bångstyriga elever

Hamid Zafar, årets svensk 2018, berättar i Ledarsnack om hur han som rektor förbättrade kunskapsnivån på Sjumilaskolan i Göteborggenom att ställa krav på eleverna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!