Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Inse att det är över, EU

Storbritanniens premiärminister Theresa May.
Foto: KGC-107 / STELLA PICTURES 134895-5
Storbritannien lämnar EU.
Foto: HANNAH MCKAY / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Storbritannien lämnar EU. Det har stått klart sedan omröstningen i fjol. EU måste inse att de därför inte kan kräva lika rättigheter för EU-medborgare, trots att det vore önskvärt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Stämningen är minst sagt dålig mellan Storbritannien och EU. Det här ska gå fint och smidigt till, lovade bägge parterna efter brexitomröstningen i fjol. Men i praktiken har förhandlingarna liknat en skilsmässa där makarna bråkar om vem som ska få sommarstugan. 

I veckan kom uppgifter om att den fria rörligheten till EU upphör när Storbritannien lämnar EU i mars 2019. Möjligen kan beskedet ses som ett svar på den kritik EU har riktat mot premiärminister Theresa Mays hårda linje. 

Det är illa. Storbritannien och EU kommer även i framtiden att vara beroende av varandra, politiskt såväl som ekonomiskt. 

Men hur önskvärt det än är att Theresa May håller ett öppet sinne för EU är det ändå Storbritannien som avgör hur integrerat landet ska vara med övriga Europa. Dessvärre verkar EU-förhandlarna inte inse det. I stället för att ödmjukt respektera britternas beslut verkar EU tro att brexit kan stoppas om Bryssel visar upp mer av EU:s arroganta sida.

Respektera omröstningen

Nyligen beklagade sig ledamöter för EU:s brexitstyrgrupp över de konsekvenser EU-utträdet kommer att ha för EU-medborgare som bor i Storbritannien. Icke-britter kommer inte att ha möjlighet att rösta i lokala val, och måste nå upp till en viss inkomstnivå för att ha rätt att stanna i landet. EU menar att personer som inte är brittiska medborgare kommer att förvisas till ett ”andra klassens medborgarskap”. 

Det är som om Guy Verhofstadt och hans kolleger har missat att brexit innebär att Storbritannien inte vill tillhöra EU. I detta ingår att det är det brittiska parlamentet som beslutar om utländska medborgares rätt att rösta och uppehålla sig på brittisk mark. Visst är det beklagansvärt att britterna röstade mot den fria rörligheten och ett integrerat Europa. 

Men folkomröstningen måste respekteras, och därmed också britternas preferenser om vilka krav som kan ställas på utländska medborgare som bor i Storbritannien.

Risk att EU-kritik växer

Argumentet att EU bör sätta hårt mot hårt för att avskräcka andra länder från att gå samma väg som Storbritannien – en idé som Tysklands finansminister yttrat – har en baksida. Om Bryssel upplevs som snarstucket finns en risk att EU-kritiska rörelser växer. Att sätta skräck i medlemsstaterna är knappast en bra strategi för att öka unionens förtroende. 

Det är inte förenligt med unionens principer om demokrati, och är dessutom ett fattigdomstecken. Trots brister är EU bra för Europa. Att det inte skulle finnas bättre argument för samarbete än att det blir jobbigt om man lämnar säger något om EU-byråkraternas självbild. 

Storbritannien kommer att gå ur EU. Isalationismen får stå för dem. I slutet av augusti ska förhandlingarna återupptas. Förhoppningsvis har EU en mer ödmjuk inställning, och föregår med gott exempel.


Läs också: EU måste lägga om flyktingpolitiken