Ingen tjänar på perversa skattenivåer

Finansminister Magdalena Andersson (S).
Foto: Pelle T Nilsson

Sverige borde sträva efter att bli världsetta i något annat än höga marginalskatter.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det har snart gått tre decennier sedan LO-basen Stig Malm och finansministern Kjell-Olof Feldt (S) dömde ut skattesystemet som "ruttet och perverst". Den berömda presskonferensen i november 1988 banade sedan väg för århundradets skattereform.

Nu skulle allt det behöva gå i repris. För vi är i hög hastighet på väg att köra in i samma historiska återvändsgränd. Den 1 januari höjs den högsta marginalskatten med i snitt tre procent för inkomster över 50 000 kronor i månanden. I stället för att ta bort den skadliga värnskatten lägger S-MP-regeringen alltså på en extra, kan man säga.


I praktiken innebär det att en rad nyckelaktörer i det svenska samhället - läkare, domare, civilingenjörer, IT-chefer, forsknings- och utvecklingschefer med flera kommer att få en marginalskatt på runt 60 procent. "Det gör väl inget? De har väl så att det räcker och blir över ändå?", lyder ett vanligt argument.

Det är ett felskär i debatten. Till att börja med lönar det sig redan dåligt att utbilda sig i Sverige. Av 23 rika OECD-länder har Sverige den lägsta utbildningspremien av alla, vilket i längden hotar Sveriges ställning som kunskapsnation.

För det andra kan man räkna med att fler väljer att ta ut kompledigt i stället för övertidsersättning. Det blir över huvud taget mer lockande att växla jobb mot mer fritid när man bara får behålla 40 procent av den extra inkomsten. Varför ta ett extra pass som stafettläkare eller ta ett ta ett chefsansvar när utdelningen är så liten?


För det tredje lär skatteplaneringen ta ny fart. Med en kapitalbeskattning på som lägst 20 procent och en marginalskatt på arbete på 60 procent finns alla incitament på plats för att skaffa sig egna bolag vid sidan av.

Finansminister Magdalena Andersson (S) räknar med att staten ska få in 2,7 miljarder kronor på den höjda marginalskatten. Allt talar för att det är en ren glädjekalkyl.

Den ekonomiska expertisen har enhälligt dömt ut skattehöjningen. Enligt professor Lennart Flood blir följden snarare ett nollresultat. Men effekten kan till och med vara negativ. Timbro har presenterat en ny rapport där beräkningarna slutar i en förlust för statskassan på minst två miljarder kronor.

Inte ens LO vill ha denna straffskatt på jobb. LO har under senare tid efterlyst en ny skattereform där skatt på arbete växlas mot skatt på kapital.


Det är precis i den riktningen vi måste gå. Sverige har blivit något av ett skatteparadis för den som äger samtidigt som vi beskattar arbete högre än nästan alla andra länder. Det är inte bara skadligt, eftersom vi vill ha fler arbetade timmar i ekonomin. Det är moraliskt stötande.

Varför ska det löna sig så enormt att bo, exempelvis, medan den läkare som tar ett extra pass ska straffas med 60 procent i skatt? Det är hög tid att utmana vänsterns traditionella syn på rättvisa.

Vi behöver ett nytt skattesystem som premierar dygder - arbete - på bekostnad av sådant som att låna, konsumera och äga.

Vårt skattesystem har återigen blivit ruttet och perverst.