Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

ID-kollen är ett nödvändigt ont

Att strypa denna fria rörlighet är en form av panikpolitik. Men i det akuta läge som har uppstått måste något göras.Foto: Tomas Leprince

Det är inget stolt ögonblick, men nu får Sverige troligen det andrum i flyktingmottagandet som landet behöver.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Regeringens plan gick i lås. Samma dag som ID-kontrollerna infördes på Kastrup gick den danske statsministern ut och förklarade att Danmark inför tillfälliga gränskontroller mot Tyskland. Det var alldeles säkert detta som S-MP-regeringen hoppades åstadkomma. Genom ID-kontrollerna ville man sätta press på Danmark att sluta vara ett tjänstvilligt transitland som bara vinkar igenom asylsökande på väg till Sverige.

Effekten på det svenska flyktingmottagandet lär bli stor. Visserligen har antalet asylsökande redan fallit dramatiskt den senaste tiden efter införandet av ID-krav på färjorna och regeringens nya asylpaket. Men det säger mer om de ohållbara nivåer på uppåt 10 000 asylsökande i veckan som nåddes under hösten än om det nya läget med 2000-3000 per vecka. Utslaget på ett år motsvarar dagens takt över 100 000 asylsökande, och det mitt i vintern då flyktingströmmen alltid minskar.

Regeringen har därför helt rätt när den hävdar att Sverige behöver minska söktrycket ytterligare. Nu ligger det eftersträvade andrummet troligen inom räckhåll. Det är en förutsättning för att vi ska klara den enorma uppgift som det innebär att ta hand om de 162 877 personer som sökte asyl i Sverige under 2015. Inget annat västland är i närheten av det svenska flyktingmottagandet, räknat per capita.Mycket kritik har riktats mot ID- och gränskontrollerna. En del har handlat om det bakslag som detta innebär för hela Öresundsregionen. För första gången på ett halvt sekel måste man hala fram ett pass när man reser mellan Sverige och Danmark, och det i en tid när regionen alltmer har smält samman till ett Greater Copenhagen. Hela tillväxtpotentialen i södra Skåne är kopplad till närheten till Kastrup och Köpenhamn.

Det är bara att stämma in i dessa beklaganden. Gränslösheten i Öresundsregionen är en stor liberal landvinning för både människor och företag. Att strypa denna fria rörlighet är en form av panikpolitik - en konsekvens av såväl den sittande som den föregående regeringens oansvariga migrationspolitik. Men i det akuta läge som har uppstått måste något göras. Alternativa lösningar bör givetvis dryftas och effekterna noga utvärderas. Kan Sverige i stället hitta ett sätt att snabbprocessa Dublinärenden, exempelvis, och uppnå samma effekt?

Den andra kritikpunkten handlar om att Sverige bygger en ny Berlinmur riktad mot flyktingar. Här bör debattörerna besinna sig. Asylrätten handlar inte om att fritt välja vilket land man vill söka skydd i. Men visst, Sverige går nu från att vara den öppna famnens företrädare till att ta ledningen i försöken att bromsa flyktingströmmen till Norden. Och var detta slutar vet ingen riktigt i dag. Först välte dominobrickorna i vår riktning när Dublinförordningen rämnade. Nu puttar regeringen tillbaka dominobrickorna i motsatt riktning. Kanske tvingar det fram en europeisk lösning på flyktingkrisen. Kanske inte.

Sverige lämnar över ansvaret i andras händer. Därtill är vi nödda och tvungna i nuläget.