Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

HVB-skandalerna är en skam för Sverige

Socialminister Lena Hallengren begärde ifjol en granskning av vården på både HVB-hem och de särskilda ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (Sis).
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
På det här HVB-hemmet i Trollhättan knivhöggs en 17-årig flicka till döds av en annan boende för två år sedan.
Foto: HENRIK JANSSON

Prostitution, arrangerade slagsmål och droger.

Tyvärr är SVT:s avslöjande om HVB-hemmen bara ett i raden.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Att omhänderta ett barn är en av de mest ingripande åtgärder som det offentliga överhuvudtaget kan vidta. Om man rycker upp barn och unga från sina hemmiljöer måste omvårdnaden vara god. Som den hippokratiska eden föreskriver måste målet med behandlingen åtminstone vara att inte göra skada. 

Stat och kommuner tar dock inte alltid det ansvaret. I fjol fick en femtedel av de 1 000 HVB-hemmen i Sverige kritik av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). När SVT Nyheter i helgen granskade 50 hem där det fanns allvarliga eller återkommande problem fann man häpnadsväckande missförhållanden.

Det handlar om unga som prostituerar sig utan att anställda reagerar. Personal som för nöjes skull arrangerar slagsmål mellan intagna. Anställda som hindrar barn från att gå i skolan och vägrar ge dem mat. Hem där det flödar av alkohol och droger. Och barn som bestraffas för att de har berättat om problem för Ivo.

Det allra mest upprörande är att problemen inte är nya. De senaste åren har larmrapporterna duggat tätt om olika brister i omhändertagandet av barn och unga – inte bara på HVB-hem utan också i familjehem och på de statliga Sis-hemmen.

Den bistra sanningen är att socialtjänsten kommer att vara fortsatt pressad

En delförklaring är att placeringarna ökade dramatiskt under flyktingkrisen 2015. Under en period startades det 50 nya HVB-hem – i veckan. Socialtjänsten hann under vissa perioder inte ens göra grundläggande kontroller, som huruvida det fanns kriminella på familjehemmen. 

Fortfarande brister det i uppföljningen. Ivo visade häromåret att en tredjedel av barnen inte har fått prata med socialtjänsten i enrum sedan de placerades, och hälften av barnen har inte fått sin vård omprövad varje halvår, vilket lagen kräver. Men Ivo konstaterar att bristande uppföljningar var vanliga även före 2015.

Socialminister Lena Hallengren begärde ifjol en särskild granskning av både hvb- och sis-hem. Men det finns andra åtgärder som skulle kunna mildra problemen.

Sortera i högre grad boende enligt ålder och problematik. Det kan minska risken för kamratövergrepp.

Låt Kriminalvården överta ansvaret för tungt kriminella ynglingar. Det kan ge socialtjänsten mer tid att lägga på barn som behöver skydd och trygghet.  

Ge kommunerna vite om de låter barn bo under en längre tid i familjehem som inte kontrollerats. 

Inför ungdomsfängelser för gravt kriminella ungdomar. Gängkriminella bör inte blandas med barn med psykisk problematik på Sis-hem.

Genomför fler inhemska adoptioner. I många fall skulle en tidig adoption vara bättre än många kortsiktiga familjehemsplaceringar.

Tyvärr lär många problem bestå ändå. Den bistra sanningen är att socialtjänsten kommer att vara fortsatt pressad med ett högt inflöde av orosanmälningar och stor personalomsättning även de kommande åren.