Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur många smällar tål Januaripartierna?

”Absolut inte slutet för januariöverenskommelsen” menade Stefan Löfven.
Centerpartiet framstår som den stora förloraren när partiets hjärtefrågor i Januariavtalet trasas sönder av oppositionen. Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES
Vänsterpartiet är den stora vinnaren på de senaste turerna kring välfärdspengarna.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Januariavtalet dalar likt ett pappersflygplan på väg mot kraschen. Partierna måste dra nödvändiga slutsatser av onsdagens nederlag.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är upp- och nedvända världen i svensk politik - och för väljarna kan det inte vara alldeles lätt att hänga med. En rödgrön regering pressas till reträtter - vänsterut! - av en ohelig allians bestående av V, M, KD och SD. I höstas gällde det privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Nu är det i stället satsningarna på välfärden som underkänns av oppositionen.

Inte i sin vildaste fantasi hade väl Januaripartierna kunnat föreställa sig att de skulle råka ut för så förödmjukande nederlag. De hade rimligen räknat med en ganska behaglig mandatperiod där de 73 punkterna i Januariavtalet skulle bockas av, en efter en, och där budgetprocessen var en intern angelägenhet.

Nu har Vänsterpartiet ställt sig mitt på spåret med en triumfatorisk min: ”Ha - ni trodde att ni kunde isolera och pariastämpla oss. Pilutta er!” 

Vänsterpartiet har intagit en vågmästarroll

Det är ingen tvekan om att V är den stora vinnaren i detta elaka spel. Partiet har nu bevisat att klausulen i Januariavtalet om att V inte skulle få något inflytande över den förda politiken är definitivt överspelad.

Vänsterpartiet har gått från att vara ett irrelevant ytterkantsparti till att inneha en vågmästarroll. Det är skickligt spelat.

Så om V är den främsta vinnaren - vilket parti är då den stora förloraren? Det är faktiskt inte S, även om reträtterna innebär en stor prestigeförlust för ett parti som vill framstå som regeringsdugligt. I sak kan det tvärtom underlätta för S att politiken dras åt vänster och att hårt kritiserade reformer skrotas.

Förloraren framför andra är Centerpartiet, som gav S makten i utbyte mot att partiet fick stora sakpolitiska framgångar i Januariavtalet. Nu tvingas partiet se hur deras hjärtefrågor trasas sönder av oppositionen, och bitterheten mot Moderaterna är stor.

Januaripartiernas maktarrogans har straffat sig

Vilka slutsatser bör man då dra av den politiska turbulensen? Den första är att det var ett olyckligt utslag av maktarrogans av Januaripartierna att på förhand utesluta förhandlingar med V. Så kan inget regeringsunderlag uppträda som inte har en majoritet i riksdagen. Det var att be om att oppositionen skulle samla sig. 

En andra slutsats är att kommande regeringar måste försäkra sig om ett majoritetsstöd i riksdagen. Fler partier måste med andra ord vara beredda att säga ja till varandra snarare än nej.

Alltsedan S valde att bryta ut en del av alliansbudgeten 2013 har den samlade budgetprocessen skadeskjutits. Nu hotar oppositionen att driva igenom en extra ändringsbudget på i sammanhanget futtiga 2,5 miljarder kronor till välfärden. Även om sakinnehållet är rätt - att stryka ingångsavdraget och det galna friåret till förmån för extrapengar till kommunerna - är tillvägagångssättet bekymmersamt. 

Det tilltagande kaoset i svensk politik må vara underhållande att följa, men det är i längden inte bra för Sverige.