Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur blev Gröna Lund viktigare än grundlagen?

Hur tänker regeringen?
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: STINA STJERNKVIST

Regeringens styvmoderliga behandling av grundlagsfästa rättigheter under pandemin är en gåta. Öppna upp kyrkorna före nöjesparkerna och låt folk demonstrera.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Under ramadan har en moské i Biskopsgården hållit fredagsbön för fler än åtta personer i strid med pandemilagen. En kyrka i småländska Göteryd har gjort likadant – där släppte prästen med berått mod in 14 besökare till en gudstjänst på Maria Bebådelsedag i mars. 

Bägge riskerar vite från länsstyrelsen – det rör sig trots allt om överträdelser av pandemilagens tillfälliga begränsning av allmänna sammankomster. Samtidigt sätter den civila olydnaden fingret på hur vårdslöst utformade de svenska coronarestriktionerna faktiskt är.

Lagom till påsk öppnade regeringen i praktiken upp museer och konsthallar, men inte kyrkor, moskéer eller synagogor. Där gäller fortfarande maxtaket på åtta personer. Och i den så kallade begränsningsförordningen – i praktiken en mer detaljerad guide över pandemilagens tillämpning – fastslås att utomhusmarknader och nöjesparker inte omfattas av begränsningarna, utan ska särregleras. 

Fritt översatt: det går fintfint att åka karusell vid första tecken på att smittan sjunker undan, men för ett besök i kyrkan behöver vi vara stensäkra. 

Kruxet är såklart att besök på Gröna Lund eller Liseberg inte är någon mänsklig rättighet, medan religiösa sammankomster är det. Religionsfriheten garanteras i regeringsformen och av Europakonventionen och är en absolut rättighet – den får bara inskränkas i absoluta nödfall. Det är dock svårt att hävda att det rör sig om absoluta nödfall när det samtidigt är fritt fram att trängas på Skansen i Stockholm sedan 1 april. 

När en frikyrka i Stockholm ansökte om att få hålla gudstjänst utomhus fick man nej.

Men gudstjänster äger ju rum inomhus invänder kanske någon. Visst, men när det gäller en så pass känslig fråga som att inskränka grundlagsskyddade rättigheter, borde man förstås vinnlägga sig om att anpassa restriktionerna så gott det bara går – till exempel genom att ta hänsyn till lokalernas storlek. 

I verkligheten är det precis tvärtom. Små kapell och stora katedraler bedöms absurt nog efter samma måttstock. Och när en frikyrka i Stockholm ansökte om att få hålla gudstjänster för fler än åtta personer utomhus och med munskydd härom månaden, fick man nej av förvaltningsrätten. 

För övrigt är ju demonstrationsfriheten – en annan grundlagsfäst rättighet som vanligen utövas i det fria – också kraftigt kringskuren samt uppenbart nedprioriterad. Enligt vilken logik då? Hur blev nöjesparkerna viktigare än grundlagen? Att regeringen skulle vara bakbunden av pandemi- och ordningslagens paragrafer är ingen övertygande förklaring. Ett undantag från åttapersonersregeln vid allmänna sammankomster gjordes för begravningar redan i fjol. 

Nu blev det visserligen inte som regeringen tänkt sig. Smittan sköt fart igen i april. Nöjesparkerna och andra verksamheter som siktade på att öppna nu i dagarna får vänta till tidigast den 17 maj, då nytt beslut tas.

Ett tips till Stefan Löfven & Co är att utnyttja tiden till att reflektera över hur i allsin dar man resonerar och prioriterar. Öppna upp kyrkorna först. Och låt folk demonstrera. Grundlagsfästa rättigheter ska behandlas med silkesvantar – inte hårdhandskar.