Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Historiens dom över könskorrigeringar kan bli hård

Antalet flickor, 13-17 år, med diagnosen könsdysfori har ökat med nästan 1 500 procent sedan 2008.

Vuxenvärlden flyr sitt ansvar om den låter riskbenägna, omogna tonåringar konskorrigera medicinskt på lösa boliner.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I maj 2018 krävde dåvarande socialminister Annika Strandhäll (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) att barn från 15 år skulle få laglig rätt att genomgå kirurgisk könskorrigering utan föräldrars tillåtelse. 

Deras motivering var inte mognare än ett hejigt ”Sverige borde ligga i framkant” och det är viktigt med ”modern lagstiftning”.

Tack och lov blev kritiken så hård att regeringen retirerade och gav Socialstyrelsen i uppdrag att utreda mera. 

En av utredarna, Lars Sandman, har nu talat med SvD - på vuxenspråk: ”Det här rör sig om en tonårsgrupp som kämpar med sin identitet och prövar olika saker. Vi vet att tonåringar är mer riskbenägna och inte har en fullt ut fungerande kognitiv och känslomässig förmåga. Det skapar en större osäkerhet för en yngre åldersgrupp, samtidigt som det handlar om irreversibla ingrepp som man inte kan ändra sedan.”

Klokt, men framför allt: självklart! Detta är inga nyheter, detta vet man om tonåringar. De är omogna och saknar en vuxens vidare perspektiv. Det är därför 15-åringar inte får handla på Systemet, köra bil eller anses lämpade att vara hovrättsdomare.

Explosion av könsdysfori-diagnoser

Det finns också väsentliga saker som man inte vet om unga med diagnosen könsdysfori. Till exempel varför det är så många fler flickor än pojkar som får den. Eller varför antalet könsdysforiska flickor i åldern 13 till 17 har ökat med närmare 1 500 procent sedan 2008. 

Det finns inte heller några omfattande studier av de långsiktiga konsekvenserna för barn som könskorrigeras. 

Ett argument för Strandhäll-Bah Kuhnke-linjen är att barn kan känna sig så främmande i sin kropp att de riskerar att begå självmord om de inte får hjälp. Det är ett tungt vägande argument, men hur ofta är det sant? Det är inte helt lätt att bena ut.

Enligt Socialstyrelsen har personer med könsdysfori ofta andra psykiatriska diagnoser, som depression och ångestsjukdomar. Särskilt vanligt, jämfört med befolkningen i övrigt, är autism. 

Självmordsrisken är högre, men vad beror det på, exakt? Innan vuxenvärlden tar på sitt ansvar att låta könskorrigera ett barns kropp borde det vara säkert att det är det biologiska könet som är problemet, inget annat. 

Transsexuella är en utsatt grupp

Redan i dag kan barn få hormonell och viss kirurgisk könskorrigering i Sverige. Kritiker varnar för att det kan komma att ses som en medicinsk skandal i historiens backspegel. Mycket talar för det, givet den explosionsartade ökningen av fall. 

Transsexuella är en utsatt grupp som har behandlats illa på många sätt; fram till 2013 tvingades man sterilisera sig för att få byta kön. Nu betalas skadestånd för det. Men den mörka historien kan inte sonas genom att lagstiftarna blundar för frågetecknen när en snabbt växande grupp barn säger att de vill byta kön. 

Risken är att ett nytt mörkt kapitel håller på att skrivas. 

Texten har tillfogats ett förtydligande.