Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hemlighetsmakeriet på Rosenbad skadar Sverige

Utbildningsminister Anna Ekströms statssekreterare försökte undanhålla fakta från oppositionen
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Utbildningsministerns högra hand försökte undanhålla oppositionen information. 

Öppenhet kan inte bara vara något regeringen skryter om utomlands.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När S-företrädare ger sig ut i vida världen skryter man gärna om den svenska traditionen med öppenhet. Hemma i den grå vardagen tycks det där med transparens inte vara lika högt prioriterat.

På onsdagen avslöjade Ekot att utbildningsminister Anna Ekströms statssekreterare bett Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson att undanhålla information för Moderaterna i en omdebatterad skolfråga.

Bakgrunden var att M frågat Skolverket om tidsplanen för införandet av digitala nationella prov verkligen skulle hållas. I stället för att genast meddela vad han visste sms:ade generaldirektören till statssekreteraren Erik Nilsson för att stämma av frågan.

Om öppenhet verkligen vore ett ledord för regeringen borde Nilsson ha svarat generaldirektören något i stil med: ”Berätta allt du vet. Det är självklart att även oppositionen ska ha full insyn i frågan”. 

Men statssekreterarens reflex var i stället att försöka begränsa vilken information som Skolverket delgav Moderaterna.

”Om du kan hålla dig till att säga att tidsplanen är pressad och att ni har en dialog med departementet – utan att säga att det inte håller med 2022 så vore det väldigt bra”, skrev han.

Det lovade Fredriksson att göra. 

Det vilar ett särskilt ansvar på regering och generaldirektörer att föregå med gott exempel.

Har statssekreteraren och generaldirektören begått några formella fel? Det är inte säkert. Däremot är det lätt att hålla med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, som kallade agerandet olämpligt, när han kommenterade saken i Sveriges Radio:

”Hur står det till med självständigheten på myndigheten när man i en sådan här banal fråga hör av sig till departementet för att komma överens om hur man ska kommunicera?”

Att sms-konversationen alls blev känd kan vi tacka offentlighetsprincipen för. Men även den inskränks allt mer i praktiken. Företrädare för Föreningen grävande journalister, Journalistförbundet och Utgivarna larmade om ett fall på onsdagens SvD Debatt.  

Riksarkivet har i en föreskrift tagit upp e-postloggar som exempel på handlingar som myndigheterna kan radera snabbt. Det kan låta trivialt, men listorna över ut- och ingående e-post har varit avgörande för flera stora journalistiska avslöjanden de senaste åren.

När Riksarkivet häromåret föreslog att loggarna skulle bevaras i två år protesterade flera myndigheter – ett argument var att de skulle kunna leda till att fler begärde ut handlingar. Ökad insyn sågs alltså som ett problem inom förvaltningen.

Nu är Riksarkivet på väg att ta fram ett nytt förslag där inriktningen är att myndigheter – som Skolverket – själva får avgöra hur länge loggarna ska sparas.

Öppenhet och offentlighetsprincip försvaras inte bäst genom skryt utomlands utan genom ett transparent agerande på hemmaplan.

Det vilar ett särskilt ansvar på regering och generaldirektörer att föregå med gott exempel. Fisken ruttnar från huvudet.