Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hellre en rak kurs mot Kina än stora gester

Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Utrikesminister Ann Linde (S) vill inte utvisa den kinesiska ambassadören i nuläget.Foto: MICHAEL SOHN / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: KIN CHEUNG / AP TT NYHETSBYRÅN

Visst hade det känts befriande att skicka hem den kinesiska ambassadören efter domen mot Gui Minhai. Men risken är stor att en sådan konflikt skulle sluta med en förnedrande svensk reträtt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den svenska förläggaren Gui Minhai döms till tio års fängelse av en kinesisk domstol. Det är en horribel dom, som följer på en lika horribel behandling av Gui Minhai alltsedan han kidnappades i Thailand 2015 och fördes till Kina.

Inte nog med att den kinesiska kommunistregimen fabricerar anklagelser och iscensätter en skenrättegång. Den hävdar dessutom att Gui Minhai frivilligt skulle ha avsagt sig sitt svenska medborgarskap. Alla inser att påståendet saknar all trovärdighet.

Kinas agerande är skamlöst på så många plan. Det är ett övergrepp på en enskild människas mest grundläggande rättigheter. Men det är också en skymf mot Sverige som land. 

Det är vår medborgare som Kina behandlar på detta rättsvidriga sätt. Sverige har inte ens fått möjligheter att ge konsulär hjälp eller närvara vid rättegången. Bara lek med tanken att rollerna hade varit ombytta. Enpartistaten står inte ens ut med att störande kinesiska turister avvisas från ett vandrarhem i Stockholm. Inget land i världen är snabbare med att kräva ursäkter till höger och vänster.

Kina skulle svara med att genast utvisa den svenska ambassadören

Sverige har därför rätt att reagera med raseri mot Kina. Det här är skurkmetoder som inte har någon plats i relationerna mellan världens länder. V, KD och SD kräver alla att Sverige ska svara med att utvisa den kinesiska ambassadören. 

Det är lätt att känna sympati för det kravet. Den kinesiska ambassadören har gjort sig skyldig till oräkneliga övertramp under sin tid i Sverige. Men risken är att den triumfatoriska känslan skulle bli kortlivad.

Kina skulle svara med att omedelbart utvisa den svenska ambassadören i Peking. Vid sidan av en diplomatisk kris skulle kommunistregimen öppna andra frontlinjer mot Sverige, inte minst ekonomiska. 

Frågan är hur länge Sverige skulle orka stå pall. Våra grannländer har dystra erfarenheter av att hamna i onåd i Peking. Norge placerades exempelvis i frysboxen sedan Nobelpriskommittén utsett demokratikämpen Liu Xiaobo till fredspristagare 2010. Det slutade med att Norge offentligt förödmjukade sig och försäkrade i ett skriftligt uttalande att man fullt ut respekterar Kinas kärnintressen. 

Utrikesminister Ann Linde tycks klara balansgången någorlunda väl

Ett sådant förlopp måste till varje pris undvikas. Sverige bör därför hålla huvudet kallt och tänka långsiktigt. Att krascha de diplomatiska relationerna med Kina ligger inte i Sveriges intresse. Däremot ska vi fortsätta att stå upp för våra värderingar och vårt oberoende. 

Utrikesminister Ann Linde (S) tycks så här långt klara den balansgången någorlunda väl. Det avgörande för svensk del är att bygga en stark, internationell koalition bakom kravet att Gui Minhai ska släppa fri. Inte minst är stödet från EU-kretsen centralt.

Ensam är inte stark mot kommunistregimen i Kina.