Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hellre en radiobil än 200 kommunikatörer

Rikspolischef Anders Thornberg har ett viktigt jobb att göra: se till att polisen blir en effektiv myndighet. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
I norra Lappland finns bara en radiobil, enligt en intervjuad polis i Stefan Holgerssons forskningsrapport. Foto: NIKLAS HENRIKCZON / NIKLAS HENRIKCZON EXPRESSEN
Något är snett när polisen har 200 kommunikatörer men bara en radiobil i norra Lappland.

För att lära av sina misstag måste man kunna erkänna att misstag har begåtts. Det gäller även polisen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det kommer inte att räcka med att ge polismyndigheten mer pengar för att bryta brottsspiralen. Allt färre brott klaras upp och lagförs, trots att antalet polisanställda har ökat under senare år. Myndigheten är helt enkelt inte så effektiv som den borde vara.

Stefan Holgersson, som är både polis och polisforskare, konstaterar i en ny studie: "Polismyndigheten är till stora delar inriktad på att försvara och stärka sitt varumärke snarare än att försöka förbättra verksamheten". 

När journalister begär ut dokument förhalar myndigheten handläggningen, och hänvisar slappt till sekretess. Kritik bemöts med vaga påståenden om att utvecklingen kommer att vända när den nya organisationen har satt sig. Positiva resultat blåses upp och negativa sopas undan.

200 kommunikatörer – men bara en polisbil i Norra Lappland

Av de omskrivna 3000 nya polisanställda har en majoritet hamnat bakom skrivborden, långt ifrån kärnverksamhetens utryckningar och utredningar. En av Holgerssons intervjupersoner i studien formulerar det väl: "Det är något som är snett när det är 5 000 personer på de nationella avdelningarna, varav 200 på kommunikationsavdelningen, när polisen bara bemannar en radiobil i Norra Lappland.” 

Polisens kommunikationsavdelning är alltså lika stor som hela Svenska Dagbladets redaktion, enligt Holgersson. 

Problemet är inte bara att resurserna används på fel ställe och på fel sätt, utan också att organisationen inte lär sig av misstag. Det visade Malin Wieslanders studie på uppdrag av polisområde Östergötland 2016: "självcensur (tystnadskultur) försvårar utvecklingen av polisen som en lärande organisation, eftersom medarbetarna socialiserats in i en anda av att hålla kritik och synpunkter för sig själva".

Polisen måste ta till sig av forskning

Samma ovilja att ta till sig förslag som skulle kunna göra verksamheten mer effektiv visar man gentemot forskarsamhället. Ett exempel är Klara Svalins avhandling, som utvärderat polisens redskap för att bedöma återfallsrisken för våld i nära relationer. När Svalin intervjuades i Ekot berättade hon att "de personer inom polisen som kan ta beslut kring det här har inte visat så stort intresse" – trots att avhandlingen baserar sig på en undersökning som beställdes av Rikspolisstyrelsen.

Sammantaget tecknas bilden av en organisation med strukturella problem: medelmåttor befordras till chefer, och för att skydda sina egna karriärer tystas all kritik, hur välmenande den än är. Poliser som slår larm om att misstag har begåtts, eller föreslår förbättringar, motarbetas vid lönesättning och tjänstetillsättningar. Så skapas en kultur som premierar ineffektivitet och trasar sönder personalens förtroende för ledningen. 

Den fortfarande ganska nye rikspolischefen, Anders Thornberg, har ett stort jobb framför sig. Färre kommunikatörer och fler polisinspektörer vore en start. 

Bästa sättet att stärka polisens varumärke är trots allt att höja uppklarningsprocenten.

 

Läs också: Efter väktarna kommer de privata åklagarna