Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hela Miljöpartiet borde avgå – för allas bästa

Miljö- och klimatminister Isabella Lövin avgår. Det är ett utmärkt tillfälle för hela Miljöparitet att lämna regeringen.Foto: ANDERS WIKLUND / TT NYHETSBYRÅN
Ständigt nya gränser passeras. Det är svårt att tänka sig en sämre tidpunkt för Miljöpartiet att sitta i regeringen.Foto: JANNE ÅKESSON / SWEPIX

Efter Isabella Lövins sorti bör Miljöpartiet ta tillfället i akt och lämna regeringen. Den rödgröna regeringen är ett olyckligt äktenskap som skadar Sverige. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Nästan dagligen passeras nya gränser. Under tisdagen kidnappades och misshandlades en skolanställd vid Lövgärdesskolan i Göteborg på vägen hem från sitt jobb. Från Angered har det också rapporterats om vägspärrar som ett kriminellt nätverk har satt upp i syfte att kontrollera bilar. 

Till de senaste dagarnas chockerande nyhetsskörd kan också läggas tortyr och våldtäkt av två tonårspojkar på en kyrkogård i Solna samt en dödsskjutning i centrala Lidingö.

Bara 13 procent av befolkningen tycker att Sverige är på väg åt rätt håll. Pessimismen är rekordstor.

Det är mot den bakgrunden som man ska se Miljöpartiets kris. De gröna är mentalt någon helt annanstans än den stora majoriteten av väljarna. De är i osynk med samtiden och de förväntningar som finns på att regeringen ska börja ta ansvar för tillståndet i landet.

Den rödgröna regeringen uppträder inte ens som en regering längre. De grälar öppet, driver helt olika linjer och underkänner varandras utspel. Det ena språkröret, Isabella Lövin, har dragit slutsatsen att det är dags att lämna politiken. 

Hon anger personliga skäl, men mycket talar för att det snarare är de starka spänningarna inom regeringen och partiet som har fällt avgörandet. Det går inte att få ihop alla viljor och MP:s stöd i opinionen är så lågt att partiet riskerar att åka ur riksdagen i nästa val.

Isabella Lövin är förvisso ingen vass debattör, men hon har trots allt fått en hel del gjort inom klimatområdet.

Miljöpartiet står nu inför ett vägval. De gröna ska inte bara välja ett nytt kvinnligt språkrör, utan bestämma sig för vilken strategi partiet ska satsa på. Ska man plocka upp radikalismen igen och profilera partiet hårdare i frågor som migration, identitetspolitik, pacifism och social rättvisa? Eller ska man ännu mer renodla klimatbudskapet och vara beredd att kompromissa om annat?

Miljöpartiet har genom historien återkommande växlat spår mellan idealism och pragmatism. Med tanke på att både Isabella Lövin och Per Bolund är tydliga pragmatiker med klimatfokus lutar det måhända åt en mer radikal kandidat nästa gång – en kvinnlig Fridolin om man så vill. 

Just Fridolin påminner dock om hur snabbt det där karismatiska kapitalet kan tömmas på politiskt värde. Isabella Lövin är förvisso ingen vass debattör, men hon har trots allt fått en hel del gjort inom klimatområdet; exempelvis var hon drivande i att få till stånd en skärpning av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Problemet för Lövin och MP är att de inte har lyckats sälja in de framgångarna till väljarna. Klimatfrågan är ofta teknisk och abstrakt till sin natur. I stället har Miljöpartiet väckt uppmärksamhet genom att bråka om migrationspolitiken.

Miljöpartiet behöver en nystart. Och det behöver sannerligen även Sverige. Därför vore det en befrielse för alla parter om inte bara Lövin – utan samtliga gröna ministrar – lämnade Rosenbad.