Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här var det mycket väsen för ingenting

Foto: Nils Petter Nilsson

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) gjorde i går helt om i frågan om sjukförsäkringen. Han accepterade riksdagsmajoritetens önskan om en återgång till den tidigare formuleringen av regelverket. Då hette det att den sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas mot "normalt förekommande arbeten". För tillfället är ordalydelsen mot den "reguljära arbetsmarknaden".

Tidigare har regeringen nobbat begäran om ändring från S, MP, V och SD. Man har hävdat att det skulle leda tillbaka till omfattande långtidssjukskrivningar, att det skulle kosta 2,4 miljarder kronor.

Men nu är den ekonomiska oron bortblåst. Försäkringskassan har jämfört sina bedömningar av fallen när de prövat arbetsförmågan efter den gamla och den gällande ordalydelsen, och kommit fram till att utfallet i praktiken blir detsamma. Det är åtminstone vad Kristersson anför som skäl för omsvängningen.

Hittills har oppositionen förklarat sig nöjd, den fick som den ville. Men om det inte innebär någon skillnad i praktiken, hur kan de då räkna kovändningen som en seger? Handlade striden inte om villkoren för de 3 000 sjukskrivna som av sig själva, eller arbetsförmedlingen, inte anser sig ha arbetsförmåga fast försäkringskassan gör den bedömningen? Handlade den bara om ord utan mening?

I så fall har det varit ett ovärdigt skådespel som kommer att öka politikerföraktet bland dem som faller mellan försäkringsstolarna. Å andra sidan är det sakligt klokt av oppositionen att inte tumma på kravet om prövning av arbetsförmågan och kravet att jobba om det går, även om det kräver byte av yrke och arbetsplats.

För en sak är säker, en av de vanligaste orsakerna till att människor blir sjukare är att de är långtidssjukskrivna. Det fastslog vänsterpartisten, tillika chefen för Folkhälsoinstitutet, Gunnar Ågren för mer än tio år sedan. Den insikten ledde fram till sjukförsäkringen fick tidsgränser för när olika prövningsåtgärder ska vidtas, allt för att ingen ska gå bortglömd hemma och få värre hälsoproblem.

Dessvärre gäller detta bara de personer som arbetat tillräckligt länge för att kvalificera sig för sjukförsäkringen. Ungefär 40 000 svenskar är sjukskrivna utan att få ersättning, de lever på socialbidrag. Och då finns inga regler om att pröva arbetsförmåga eller att erbjuda rehabilitering (som dock ofta är verkningslös). De sjuka som har försörjningsstöd blir sämre och sämre utan att insatser görs.

Socialminister Ulf Kristersson flaggade i går för att begreppet arbetsförmåga ska förtydligas och att det kommer nya begrepp nästa år. Då ska socialstyrelsen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan ha enats om en mall, ett - håll i er - "arbetsförmågebedömningsverktyg".

Må kommunerna också aktivt uppsöka sjukskrivna socialbidragstagare och använda detta verktyg. För där finns så många fler som ligger så mycket sämre till.