Hanif Bali

Sluta blunda för hederns roll i gängskjutningarna

Författaren Jens Lapidus har en egen teori om gängskjutningarna. Han menar att det skulle vara någon form av ”protestmaskulinitet” mot Sveriges hyperjämställda, feminiserade samhälle.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Blåljus efter ännu en skjutning i Södertälje.
Foto: JANNE AKESSON/SWEPIX

Varför har Sverige fler lättkränkta kriminella än nästan alla andra EU-länder?

Författaren Jens Lapidus blundar för hederskulturen när han ger sitt svar. 

Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett gäng forskare från University of Michigan ställde sig 1996 frågan varför vita mäns mordfrekvens är markant högre i södra än i norra USA. Intressant nog hittades överrepresentationen enbart när orsaken till brotten var personliga konflikter eller förolämpningar – inte när mordet föranleddes av ett annat brott, som rån eller inbrott.

Forskarna drev tesen att detta orsakades av ”Southern Culture of Honor”. Den hederskulturen etablerades av herdar från utkanterna av Skottland och Irland – där klankultur, laglöshet och politisk instabilitet var vanligt – som bosatt sig i den amerikanska södern.

Även i deras nya hemland fanns ett behov av hederskultur då ordningsmakten antingen var icke-existerande, korrupt eller allt för långt bort. Att män framställde sig själva som tuffa – med en ”tar inte skit”-attityd, där hämnden kommer direkt och våldsamt – var nödvändigt. Minsta förolämpning var tvungen att besvaras, annars tappade man ansikte, status och heder inför sina likar.

Forskarna påbörjade ett underbart experiment kallat ”The Asshole Test” där man tvingade deltagarna, vita män från norr och söder, att gå igenom en korridor där en okänd man stötte till dem och kallade dem för ”Asshole”. Direkt efter togs salivprov på deltagarna där man mätte mängden testosteron och stresshormonet kortisol.

Männen från södern uppgav i högre utsträckning än den andra gruppen att de kände att de blivit berövade sin manlighet och att deras omgivning såg ner på dem. Men framför allt upptäckte forskarna något spännande i salivproven, deltagarna från syd hade tre gånger högre ökning av testosteronnivåerna än sina nordliga landsmän.

Deras kroppar reagerade alltså rent fysiskt på kränkningen. Hederskulturen gav utslag i deras kroppsvätskor. Tanken att man kan mäta kränkthetskultur 400 år efter att förfäderna etablerar sig i ett främmande land fascinerar mig. 

Kultur är klibbigt och smittsamt.

Jag förstår dessa cowboyättlingar. För min del ökar testosteron- och kortisolnivåerna när tyckonomer försöker prata sig runt frågor där svaret riskerar att framstå som politiskt inkorrekt.

Det är enerverande att se folk bolla med kreativa och skruvade förklaringar samtidigt som de aktivt blundar för väsentliga frågor

En av Sveriges mindre charmiga folksporter är att exkludera de senaste 30 årens massiva invandring när man pratar om orsakerna till flera av samhällsproblemen.

Varför skjuts det så mycket mellan kriminella i Sverige?

De flesta kan enas om att brottslingarna i landet under det senaste decenniet har gått från uppgörelser baserat på ekonomiska eller territoriella intressen till rena avrättningar orsakade av mindre förolämpningar.

Detta har lett till att man dragit slutsatsen att tsunamin av skottlossningar bygger på en unik lokal lättkränkthet. Men den teorin ger bara upphov till fler frågor.

Varför har Sverige fler lättkränkta kriminella än nästan alla andra länder i EU?

Jens Lapidus, känd som författaren bakom Snabba cash, lanserade nyligen en förklaring i DN Kultur. Hans teori är att denna lättkränkthet hos adidasgrabbar i Rosengård skulle vara någon form av ”protestmaskulinitet” mot Sveriges hyperjämställda, feminiserade samhälle.

Lika självsäkert slår han fast att det absolut inte kan ha något med invandring att göra då han påstår att Tyskland och Frankrike är lika invandrartäta som Sverige – men förskonade från lika intensiva skjutningar.

Det märks att Lapidus är både jurist och författare – för siffror har han inget större intresse av. För det första tillhör inte Frankrike de länder som är förskonade från omfattande gängskjutningar. 

Marseille, landets näst största stad, plågas just nu av en våg av mycket brutala gänguppgörelser – 24 personer har dödats bara under årets nio första månader.

För det andra är andelen med bakgrund i hederskulturella kulturer mycket högre i svenska städer. I Stor-Paris, Frankrikes mest invandrartäta region, uppskattas omkring 40 procent av invånarna ha någon form av utländsk bakgrund. En siffra som trumfas av såväl Stockholm och Göteborg som Malmö.

Tyskland saknar, förutom en relativt liten andel turkar, en substantiell, etablerad migrantpopulation med rötter i hederskultur och borde inte ens nämnas i samma mening.

Men man ska inte göra det enkelt för sig, samhällsproblem beror sällan på en enda faktor. Vi måste diskutera dem alla.

Just därför är det enerverande att se folk bolla med ytterst kreativa och skruvade förklaringar samtidigt som de aktivt blundar för väsentliga frågor, som invandring och hederskultur.

Det skapar ett samhällsklimat där utrymme för just nyanserna försvinner – där man i stället blir tvungen att stöta till sina meningsmotståndare och skrika: Det handlar om invandringen, asshole!


Hanif Bali är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.